Semiology and Classifications of Paediatric Psychogenic Nonepileptic Seizures – a Systematic Review
Sammanfattning
Introduction: One of the main differential diagnoses of epilepsy is psychogenic nonepileptic seizures(PNES). The presentation of symptoms are paroxysmal events of motor, non-motor, behavioural and subjective characteristics. They are viewed as a subtype of conversion disorder and being of psychogenic nature. One of the main methods of diagnosing PNES is through a professional assessment of the semiology of an event directly or via video, preferably video EEG monitoring. Although there is evidence in this approach concerning adults, research into the semiology of paediatric PNES is lacking.
Aim/Objectives: To search the literature systematically and present current knowledge pertaining to semiology and classification of such in paediatric PNES. Methods: The databases PubMed, Scopus and PsychINFO were searched with a search string consisting of three blocks. The blocks corresponded to PNES, children and investigation/assessment. All papers were screened and matched against inclusion/exclusion criteria and the relevant data from remaining papers were tabulated and presented in a narrative form. The quality of papers were assessed using assessment tools from the national heart, lung and blood institute(NHLBI). PRISMA guidelines for systematic reviews were used.
Results: 1099 papers were found out of which 233 full text were screened and 23 papers included in the qualitative synthesis. No quantitative synthesis was performed. The data were limited and the quality of included papers low. Certain trends could be seen such as lesser female to male ratio in younger children, younger children having less motor symptoms and more negative ones and that semiological signs of PNES seen in adults were less common in children. Classifications were reported on, but no study validated the classification systems against any form of control.
Conclusion: This paper concludes that data on paediatric PNES is insufficient to allow parallels to be drawn with research undertaken with adult populations. Furthermore, differentiating PNES from other paroxysmal disorders such as epilepsy in children through assessing semiology remains relatively untested and caution is advised.
Examinationsnivå
Student essay
Övrig beskrivning
Semiologi och klassifikationer av psykogena icke epileptiska anfall hos barn – en systematisk litteraturöversikt
Psykogena icke epileptiska anfall(PNES) är anfall som liknar epileptiska anfall. Man tror att anfallen har en psykisk orsak men det är fortfarande inte helt klarlagt. Patienterna har ofta mer psykiska trauma, framför allt hos vuxna, i sin bakgrund som då tyder på detta. En patient med PNES kan börja skaka i armar och ben, rycka med huvudet ifrån sida till sida och till synes tappa medvetandet. Ibland är anfallen mer lugna och patienter blir okontaktbar och lealös. Dessa anfall undersöks av erfarna läkare inom fältet med hjälp av bland annat video EEG övervakning. Detta går ut på att patienternas elektriska aktivitet i hjärnan läses av med elektroder fästa på skalpen samtidigt som de filmas under en längre tid. När de får ett anfall kan man då se på den avlästa elektriska aktiviteten om det ser ut som epilepsi. Om det inte gör det tittar man ofta på hur anfallen ser ut för att kunna lista ut vad som ligger bakom anfallen.
Utseendet på anfallen är alltså en viktig pusselbit för att kunna urskilja PNES från andra sjukdomar. Hittills har forskningen om anfallens utseende framför allt utförts på vuxna och syftet med min studie var att gå igenom den forskning som gjorts hittills för att se vad denna säger om anfallens utseende hos just barn. Genom att använda tre olika vetenskapliga databaser hittade jag 1099 artiklar. Jag sållade dessa med hjälp av olika kriterier och fick till slut fram 23 artiklar som handlade om det ämnet jag utforskar. Jag tog ut den data som fanns i dessa artiklar och försökte dra slutsatser utifrån detta.
Det jag kom fram till var att vissa specifika tecken under anfallen hade berörts men som helhet var det ett väldigt outforskat område. Man kunde till exempel se att yngre barn hade lugnare anfall än äldre, att barn hade kortade och mindre motoriska anfall än vuxna och att flickor möjligen hade lite lugnare anfall än pojkar. Jag kunde inte hitta något stöd för att urskilja PNES ifrån epilepsi hos barn, inte heller för skillnader mellan barn och vuxna. Det viktigaste fyndet var att forskning behövs på ämnet och att läkare som står inför dessa patienter idag bör vara försiktiga när de gör bedömningar med hjälp av anfallens utseende.