”DE SKREK OCH HADE SIG!” En konstruktionsgrammatisk undersökning av [VERBA och HA SIG]

Abstract

Denna uppsats har med hjälp av Språkbankens korupsverktyg KORP, gjort en konstruktionsgrammatisk undersökning av konstruktionen [VERBA och HA SIG]. Genom att fastställa konstruktionens funktion, betydelse och variation var syftet med denna uppsats att kartlägga konstruktionens användning i språket. Resultatet skulle sedan mynna ut i upprättandet av en konstruktionspost i anslutning till konstruktionsprojektet Svenskt konstruktikon. Konstruktionen [VERBA och HA SIG] används främst i vardagligt tal och beskriver oftast en mänsklig aktivitet men kan även används för icke mänskliga handlingar, exempel: ”Det regnar och har sig”. Korpusundersökningen visade även att konstruktionen ofta används för att beskriva en handling som resulterar i ett ljud eller läte eller som beskrivning av en kroppslig åkomma eller symtom, exempel: ”De skrek och hade sig” eller ”Det trycker och har sig över bröstet”. De vanligaste verben för konstruktionen, i det undersökta korpusarna, var sparka och skrika. Med utgångspunkt i resultatet av tidigare undersökningar av konstruktionen konstaterades att konstruktionen främsta funktion är att betona att handlingen eller aktiviteten som beskrivs är avvikande, konstig eller icke önskvärd. Vilket i vissa fall ger konstruktionen en något nedsättande funktion. Vidare konstaterades även att konstruktionen möjligen bör ses som ett specialfall då den innefattar verbet sparkar. Konstruktionen får då en annan funktion än vad den vanligtvis har eftersom den i dessa fall oftast beskriver ett fosters rörelser i magen och därmed är ett tecken på liv och att allt är bra. Även urvalet för denna undersökning diskuterades då resultatet möjligen mer speglar de tillgängliga korpusarna snarare än konstruktions allmänna användning.