Audionomens perspektiv på par-handledning

Abstract

Bakgrund: Att handleda studenter har de senaste åren fått ett ökat fokus med anledning av par-handledningsmodellens införande. Som pedagogisk modell utgör par-handledning en värdefull möjlighet att utveckla studentens lärande och självständighet som förberedelse inför ett livslångt lärande. Par-handlednings modellen innebär att två studenter handleds parallellt och att en viss struktur efterföljsav både handledare och studentparet. Syfte: Syftet med studien är att beskriva audionomernas erfarenhet av att handleda audionomstudenter enligt par-handledningsmodellen under den verksamhetsförlagda utbildningen. Metod: Studien genomfördes med hjälp av tre fokusgruppsintervjuer. Materialet har analyserats enligt kvalitativ manifest innehållsanalys med utgångspunkt från induktiv ansats. Resultat: Resultatet är organiserat i fyra huvudkategorier: Par-handledning, handledarroll, enskild handledning och förbättringsförslag. Studien visar en förändrad handledarroll sedan par-handledningsmodellen infördes i den kliniska verksamheten. Handledaren upplever att man mer tar ett steg tillbaka i handledarrollen och intar mer en observatörsroll. Positiva delar som lyfts i modellen är att handledaren reflekterar mer än tidigare och att diskussionerna fördjupas mellan handledare och studenter. Konklusion: Handledarrollen har utvecklats i en positiv inriktning. Vidare upplever handledarna att det också är mera tids och energikrävande att handleda två studenter samtidigt. Särskilt utmanande är att hitta den enskilda studentens behov när kunskapsnivå skiljer i studentparet. Studenter som är trygga med varandra och har ett bra samarbete tenderar att våga ställa mer frågor till sin handledare.