Frihamnsmodellen - En analys av förhållandet mellan Frihamnsmodellen, svensklagstiftning och en socialt hållbar bostadsmarknad

Abstract

I den här framställningen undersöks och analyseras den så kallade Frihamnsmodellen (ett stort stadsutvecklingsprojekt i centrala Göteborg) och de olika delar som den består av. Det konstateras att kommunerna rent juridiskt har möjlighet att ställa krav på upplåtelseform (vanligen att det ska byggas hyresrätter) vid försäljning av kommunal mark och att ett sådant förfarande oftare bör användas, då styrandet av upplåtelseform leder till en mer allsidig bostadsmarknad. Kommunerna kan även ställa krav på särskilda hyresnivåer i ett marköverlåtelseavtal, men där är det sannolikt att invändningar om jämkning hade kunnat göras gällande med stöd av AvtL 36 §. Detta eftersom kommunala krav på särskilda hyresnivåer vore i strid med den svenska hyreslagstiftningen och dess bakomliggande syften. Det ska vara upp till marknadens parter att själva bestämma och förhandla om hyror utefter de olika ramverk som finns uppställda i de aktuella lagstiftningarna.

Avslutningsvis utreds också möjligheterna att använda systemet med presumtionshyra (där hyran presumeras skälig under 15 år) för att kunna sätta hyror som är lägre än bruksvärdet. Slutsatsen nås att ett sådant förfarande inte vore i strid med lagstiftningen, så länge hyresvärden fortfarande kan garanteras täckning för sina produktionskostnader samt en rimlig avkastning. En sådan rimlig avkastning torde enklast kunna garanteras genom institutet för statligt investeringsstöd. Ett sista konstaterande görs också gällande Frihamnsmodellen. Det är nämligen mycket troligt att de delar som bedöms tillåtna kommer att kunna leda till ökad social hållbarhet på bostadsmarknaden och därmed en minskad bostadssegregation.