Ett barnrättsbaserat synsätt som grund för svensk rätt

Abstract

I uppsatsen utvecklas och tillgängliggörs ett tillvägagångssätt för hur ett barnrättsbaserat synsätt kan ges genomslag i rättsreglerna om barnets processbehörighet och möjlighet att komma till tals i 36 § LVU. Resultatet synliggör också hur motsvarande analyser i studier av andra rättsregler kan göras på sikt vilket kan bli en viktig del i implementeringen av ett barnrättsbaserat synsätt i hela den svenska rätten. I ett barnrättsbaserat synsätt står det individuella barnet i centrum. Varje barn ses som en i grunden kompetent individ, men också som en individ som det kan finnas särskilda och tydligt uttryckta skäl att skydda. Uppsatsens tillvägagångsätt utgår från ett socialkonstruktivistiskt förhållningssätt där en (i) dekonstruktion av rättsreglerna genomförs i ljuset av vilka synsätt på barnet som ligger till grund för reglerna, (ii) rekonstruktionsbehov identifieras och (iii) förändringsmöjligheter föreslås. Analysen synliggör att olika argument och synsätt på barnet använts till stöd för rättsreglernas utformning över tid. Ratificeringen av barnkonventionen har haft en stor inverkan på den svenska regel som motsvarar artikel 12 i barnkonventionen varför ett barnrättsbaserat synsätt ges genomslag. Denna inverkan kan inte ses för regler som saknar motsvarighet i barnkonventionen. Dessa regler baseras i stället på generaliseringar, otydliga skyddsbehov och synsätt av att barn yngre än 15 år saknar tillräcklig kompetens för att delta varför rekonstruktionsbehov identifieras. För att skapa och förstärka ett genomslag av ett barnrättsbaserat synsätt bör (i) reglerna utformas så att individuella bedömningar görs, (ii) preciseras vad kompetens och skyddsbehov ska bedömas i relation till och (iii) avslutningsvis bör ett barnrättsbaserat synsätt användas som ett uttryckligt argument för att kritisera och motivera rättsreglers utformning, även om bestämmelser saknar en motsvarighet i barnkonventionen.