MOBILITETSHUBBAR FÖR NORRA ÖN. Lärdomar från Tomtebostrand

Abstract

I den här rapporten har mitt syfte varit att gå igenom lärdomar från planeringen av Tomtebostrand för att i första hand formulera åtgärdsförslag för hur mobilitetshubbar skall ordnas på Norra Ön och i andra hand generellt för Umeå. Specifikt har jag försökt att besvara hur hubbens möjlighet att fungera som styrmedel för hållbar mobilitet kan ”säkras” genom att navigera sig igenom ett antal olika ”knäckfrågor” som kommit i planeringen av Tomtebostrand. Jag landar i två olika vägar framåt för planeringen av Norra Ön: 1) att undersöka möjligheten att ta in en extern ägare som bygger och driver hubbarna eller 2) att starta ett gemensamt bolag/gemensamhetsanläggning som i olika utsträckning lånar till hubben, bygger den och förvaltar den till alla fastighetsägare är på plats. Fördelen med det första förslaget är att det sparar mycket arbete, främst i att ta fram rättvisande kalkyler men nackdelen är att byggaktörernas (och fastighetsägarnas) kalkyler försämras då parkeringsintäkterna går förlorade. Fördelen med det andra förslaget är alltså att parkeringsintäkterna behålls men det kräver ett större ansvar av kommunen, kanske främst i att inledningsvis ta lån. I rapporten slutdel ger jag förslag på vad som bör göras om endera förslaget följs. För Umeå i stort föreslår jag på motsvarande vis antingen att 1) kommunen bestämmer sig för en beställarroll (med allt vad det innebär), men lämnar byggande, ägande och drift till externa aktörer eller 2) formulerar om UPABs ägandedirekt så att bolaget kan ta en aktiv roll som ägare och förvaltare av mobilitetshubbar i staden. Här förordar jag det senare då min bedömning är att utbudet ännu är ”omoget” och att detta förslag ger större möjlighet att strategiskt och systemiskt arbeta med mobilitet i staden.