Virusets våldsamma symptom. Om socialarbetares upplevelser av covid-19 pandemin och dess konsekvenser för våldsutsatta kvinnor

Abstract

Kvinnor som utsätts för våld i nära relationer är en utsatt grupp som börjar bli allt mer prioriterad inom socialtjänsten i Sverige. Det yttersta ansvaret att ge dessa kvinnor det stöd de behöver ligger hos socialnämnden. Kvinnojourerna har en lång erfarenhet av att stötta våldsutsatta kvinnor, och anses idag utföra socialtjänst när de skrivit avtal med kommunen om att erbjuda en utsatt kvinna skydd och stöd. Covid-19 pandemin tros emellertid medföra konsekvenser för våldsutsatta kvinnor samtidigt som arbetet med dessa har utmanats. Syftet med studien har varit att undersöka socialarbetares upplevelse av covid-19 pandemins konsekvenser för våldsutsatta kvinnor. Fokus har riktats mot socialarbetarnas erfarenheter av konsekvenser för våldsutsatta kvinnors stödbehov respektive verksamheters stödinsatser. Studien grundar sig i en kvalitativ ansats genom intervjuer med totalt sju socialarbetare. Av dessa arbetar tre på kvinnojour, tre inom socialtjänsten samt en inom arbetsmarknads- och socialförvaltningen. Det teoretiska ramverket utgörs dels av feministisk teori, i synnerhet av begreppet coercive control. Vi har även hämtat inspiration från det organisationsteoretiska fältet då vi diskuterar professionellas handlingsutrymme. I studien framkommer bland annat ökad isolering, grövre våld och hinder på arbets- och bostadsmarknad till följd av pandemin. Socialarbetarna ger uttryck för en situation präglad av minskad arbetsstyrka parallellt med en ökad arbetsbelastning. I relation till krishantering och riktlinjer som pandemin inneburit syns en tydlig diskrepans mellan samhällets, organisationens och klientens bästa.