Extra anpassningar och särskilt stöd

Abstract

Det är skolans uppgift att anpassa utbildningen så att elever utifrån sina egna förutsättningar ges möjlighet att utvecklas enligt utbildningens mål samt att skolan ska sträva efter att kompensera för eventuella skolsvårigheter inom ramen för ordinarie undervisning. Syftet med denna uppsats är att undersöka högstadie- och gymnasieämneslärares förståelse av skolsvårigheter samt därtill relaterat arbete med extra anpassningar och särskilt stöd. Uppsatsens frågeställningar lyder: 1. Hur beskriver ämneslärare skolsvårigheter? 2. Vilka eventuella orsaker kan enligt ämneslärare ligga till grund för skolsvårigheter? 3. Vilka implikationer kan ämneslärares beskrivning av skolsvårigheter få för arbetet med extra anpassningar och särskilt stöd? Studiens teoretiska ansats är sociokulturell teori och metoden för insamling av data är fokusgruppsintervjuer. Materialet har bearbetats och analyserats genom tematisk analys. Ämneslärares beskrivningar av skolsvårigheter samt deras eventuella orsaker visar på en komplexitet i skolans kompensatoriska uppdrag. Resultatet visar att arbetet med extra anpassningar och särskilt stöd kan vara en rörlig och dynamisk process, då ämneslärare förklarar skolsvårigheter utifrån både individ- och kontextorienterade beskrivningar samt att skolsvårigheter beskrivs som en konsekvens av medicinska, sociala och pedagogiska faktorer. Implikationerna av arbetet med skolsvårigheter kan enligt ämneslärare vara att de disponerar sin tid gällande planering och genomförande utifrån elevgruppers behov. Resultaten visar också att ämneslärare lägger stor vikt vid relationsskapande och att det ofta beskrivs som en nyckel till att lyckas stödja elever i skolsvårigheter.