The Disruptive Semiotic: A Kristevan Reading of Thomas Hardy’s Fiction

Abstract

Avhandlingen analyserar Thomas Hardys romaner med syfte att utröna varför de oftast väcker en känsla av ambivalens i läsaren. Med utgångspunkt ifrån Julia Kristevas teori om det semiotiska, enligt vilken intertextualitet uppstår genom en transposition av diskurser som har sin grund i primärprocesserna, åskådliggör avhandlingen hur intertextualiteten i Hardys berättarteknik bidrar till att skapa ambivalens. Intertextualiteten i Hardys fiktion utforskas här som härledande av de idéer Hardy tycks ha fängslats av under sina studier då man finner dem i hans anteckningar. Tesen vidgar diskussionen om Kristevas teori om intertextualitet i samband med Hardys fiktion genom att inkludera Jacques Lacans teori om driftprocessens dynamik och lusten. Genom att uppmärksamma en korrespondens mellan idéer i Hardys romaner och de grundläggande principerna i Kristevas och Lacans teorier, används Kristevas dynamiska syn på intertextualitet som process, ett frånstötande (abjektion) för att förklara denna korrespondens av idéer. Då Kristevas föreställning om intertextualitet anknyter till hennes syn på subjektets process, stödjer tesen hennes dynamiska syn på betydelseprocessen. Således pekas intertextuella knutpunkter ut som bevis på frånstötningsprocessen som skapar textambivalens. Avhandlingen använder sig av Roland Barthes fria associationsteknik för att få fram den flerlagrade dimensionen av Hardys text. Den fria associationstekniken avgränsas däremot till att tolka undertexten som återför till Hardys anteckningar men även till hans innersta väsen, i den bemärkelse att tesen stödjer synen på subjektets process. Även om avhandlingen i huvudsak är psykoanalytisk är den inte det i strängt freudiansk bemärkelse. Med hänvisning till Hardys motstånd till Realismen till förmån för ”inspirerad Konst” stödjer tesen synen på Hardy som konstnärligt lagd genom att lyfta fram indicier som tyder på Jagets frånstötningsprocess i Hardys romaner. Avhandlingen tolkar således Thomas Hardys romaner utefter de olika sätt den dynamiska betydelseprocessen tar sig uttryck för att skapa skiftande innebörder.