För några år sedan gjorde den norska författaren Maja Lunde ett stort och internationellt genombrott med romanen Binas historia (på sv. i L. Eklunds översättning 2016) som behandlade konsekvenser av bidöden och dess konsekvenser genom att fläta berättelser från tre skilda tidsepoker. Boken var del ett i en utlovad romantrilogi om miljö- och klimatkatastrofernas inverkan på mänskligt liv. I uppföljaren, romanen Blå (på sv. i L. Eklunds översättning 2017) varvas skildringen av några personers flykt inom ett framtida uttorkat, eldhärjat och fientligt europa, med gestaltningen av en med oss samtida norsk miljöaktivists kamp mot vattenkraftsuptbyggnad och smältande glaciärer. I denna tredje och sista del i trilogin, romanen Przewalskis häst (på norska Przewalskis hest, Aschehoug forlag, 2019) är det återigen tre olika tidsskikt som varvas i en berättelse om djurarternas utrotningshot p.g.a. människans m,iljöpåverkan – här gestaltat av människans relation till urhästen (den art som fått namnet Przwalskis häst). Romanen skildrar upptäckten av hästarten i Mongoliet (1880-tal), återintroduceringen av hästarten i Mongoliet (1990-tal) och försöken att få hästarten att överleva i en norsk dystopisk framtid (2060-tal). Översättningsarbetet har inneburit en omsorgsfull kalibrering av de språkklanger från olika tider som originalet låter antyda, att inte göra dem parodiskt övertydliga, men inte heller platta ut språkskillnaderna mellan de olika berättelserna. Vad gäller det mer faktabaserade materialet kring arten Przewalskis häst har det lexikala researcharbetet i hög grad handlat om att finna de svenska orden för mongoliska miljöer, för specifika sidor i hästuppfödning och artbevarande, men också för fackord hemmahörande i en norsk lantbruksmiljö.