Kontur av en hemlighet ”Min inre värld består av bilder och former. Händelser och skeenden som äger rum omkring mig avspeglar sig i former, massor, vikter inuti mitt huvud. Något övergår i någonting annat, en kraft ändrar form och karaktär, blir till tyngd eller lätthet, öppnar sig eller sluter sig. Min förståelse av världen blir till linjernas lek i rummet. Som metallkonstnär intresserar jag mig för järnets egenskaper och det mänskliga sinnets förmåga till perception. Att se det som finns emellan, och fylla i det som saknas. Järn är ett oerhört mjukt och formbart material. Det är också starkt nog att bära sig själv i nästan vilken form som helst. Det gör järnet till ett utmärkt medium för att gestalta tankar.” Texten ovan var den korta beskrivning jag gjorde inför den separatutställning jag hade på Ifö center i Bromölla under januari- februari 2020. Ifö centers galleri var beläget i en foajé till Sparbankshallen i Bromölla. Mitt i rummets golv fanns en öppning ned till entréplan på våningen under, och jag beslöt mig för att arbeta särskilt med det mellanrum som hålet utgjorde genom att koppla ihop de två våningarna. Det gjorde att verket jag skapade skulle kunna ses från så många olika perspektiv, eftersom det också kunde ses underifrån. Jag är fascinerad av tredimensionell form, och formens olika aspekter som struktur, insida, yta, konstruktion och rummets egenskaper i sig. Kroppen, att vara en kropp och att undersöka rummet med sin kropp och sina sinnen är något jag hela tiden återkommer till. Mitt sätt att undersöka form och rum går oftast genom metall. Järnets styrka och flexibilitet tillåter alla möjliga experiment med genomsiktliga volymer och konstruktioner. Man kan teckna tredimensionellt i rummet med hjälp av järn, smide och svets, och detta projekt är ett sånt experiment. Jag smidde 7 stycken fritt hängande tvådimensionella ramar som var för sig utgjorde en platt kontur, men som tillsammans skapande en hovrande dynamisk form. Delarna hängdes i stålvajrar i en ram i taket och kunde röra sig fritt gentemot varandra om man petade till dem. Formen kan beskrivas som ett skeende som går från slutet och påverkat av gravitation till något som lyfter och tar plats, alltmer öppet. En viktig aspekt av upplevelsen ur betraktarens perspektiv, är vad som händer med formen då man rör sig omkring den, hur linjerna går in i och ur varandra medan man kan se både framsida, baksida och insida samtidigt. Jag gjorde även en serie andra objekt på samma formmässiga tema, som utforskade rummet med liknande formelement, men utan upprepningen. Utställningen visades till den 26 februari 2020.