KÖNS- OCH GENUSSKILLNADER EFTER SMÄRTREHABILITERING

Abstract

Bakgrund Långvarig muskuloskeletal smärta är en av de vanligaste typerna av långvarig smärta och något en arbetsterapeut möter i sin vardag. En kärnpunkt i en arbetsterapeuts yrke är att arbeta patientcentrerat och därmed se varje patient utifrån patienten och inte från ett kön. Utgår arbetsterapeuten från de kön- och genusnormer som finns i samhället, finns en risk att patientens smärtrehabilitering och dess utfall påverkas. Det är därav fördelaktigt om arbetsterapeuter har kunskap kring utfallet efter smärtrehabilitering och om det ser olika ut hos könen och vad det kan bero på.

Syfte Syftet med studien var att undersöka om det finns skillnader i vilken effekt smärtrehabilitering har på män och kvinnor med långvarig muskuloskeletal smärta.

Metod En systematisk litteraturöversikt har genomförts med en kvantitativ ansats enligt Forsberg och Wengströms metodik. Sju artiklar som svarade på syftet valdes ut. Artiklarna granskades med hjälp av McMasters granskningsmall.

Resultat Det fanns ingen signifikant skillnad mellan kvinnor och män efter smärtrehabilitering varken i återgång till arbete eller i deras psykiska- och fysiska hälsa.

Slutsats Ingen signifikant skillnad mellan könen efter smärtrehabilitering kunde hittas. Däremot att kvinnor rapporterade en sämre fysisk och psykisk hälsa både innan och efter smärtrehabiliteringen kunde upptäckas. Författarna anser att mer forskning behövs för att säkerställa att smärtrehabiliteringen ger samma effekt hos kvinnor och män med långvarig muskuloskeletal smärta, samt undersöka anledningen till kvinnors sämre psykiska och fysiska hälsa vid långvarig smärta.