ARBETSTERAPEUTERS RESONEMANG KRING AKTIVITETSPERSPEKTIVET I HANDREHABILITERING INOM PRIMÄRVÅRDEN

Abstract

Bakgrund: Handen ligger till grund för att möjliggöra en mängd olika aktiviteter i vår vardag. Inom handrehabilitering i primärvården ligger ett funktionsbaserat perspektiv ofta till grund för hur arbetsterapeuten väljer att gå vidare i sin behandling. Detta trots att ett aktivitetsperspektiv kan bidra till bättre resultat i utförandet av aktivitet. Hälso- och sjukvårdens krav bidrar till en effektivisering av rehabiliteringsprocessen, vilket medför färre resurser och ett fokus på tidseffektivitet. Aktivitetsperspektivet i denna kontext är ett begrepp som är svårt att definiera, därför syftar studien till att belysa arbetsterapeuters resonemang om fenomenet i en miljö där ett funktionsbaserat perspektiv ofta prioriteras.

Syfte: Att belysa arbetsterapeuters resonemang kring aktivitetsperspektivet i handrehabilitering inom primärvården.

Metod: Studien grundas i en kvalitativ intervjustudie med induktiv ansats. Fem deltagare medverkade i studien och en semistrukturerad intervjuguide med följdfrågor användes. Datamaterialet som framkom transkriberades och bearbetades med hjälp av Lundman och Graneheims guide för kvalitativ innehållsanalys.

Resultat: Analysen av innehållet utmynnade i ett övergripande tema: Utmaningar med att applicera aktivitetsperspektivet utifrån tre huvudkategorier: Funktion som grund för aktivitet, Resurser samt Klientcentrering. Huvudkategorierna innehöll två till tre underkategorier vardera som syftar till att belysa deltagarnas resonemang angående aktivitetsperspektivet i handrehabilitering.

Slutsats: Det som framkom av studien var att arbetsterapeuter inom handrehabilitering i primärvården saknar resurser vilket hindrar användandet av aktivitetsperspektivet. Fortsättningsvis tyder resultatet på att arbetsterapeuterna identifierat ett invant funktionsperspektiv i primärvården som utgör grunderna i arbetssättet för att applicera aktivitetsperspektivet i ett senare skede.