The efficacy of Rituximab in thyroid associated ophthalmopathy not responding to steroid therapy
Sammanfattning
Ny behandling testad för svår ögonsjukdom
Varje år i Sverige insjuknar flera människor i en autoimmun sjukdom, Graves sjukdom (också
kallad giftstruma), som påverkar sköldkörteln. Graves sjukdom gör att sköldkörteln blir
överaktiv och de drabbade kan till exempel drabbas av viktnedgång, hjärtklappning, hårförlust
och trötthet.
Upp till två tredjedelar av de som drabbas av Graves sjukdom har också symptom från
ögonen, så kallad Graves oftalmopati eller giftstrumeögon. Denna komplikation drabbar
ögonen och den kan bli ytterst allvarlig. Symptom på Graves oftalmopati är till exempel att
man ser dubbelt, får rinnande, skavande och utåtstående ögon och i värsta fall påverkan på
synnerven som kan leda till blindhet. Sjukdomen delas in i olika stadier och det finns olika
behandlingar tillgängliga.
Den vanligaste behandlingen mot Graves oftalmopati är höga doser av läkemedlet kortison,
som ges direkt in i blodet. Kortison fungerar tyvärr inte på cirka en fjärdedel av patienterna.
De höga doserna av kortison orsakar också många svåra biverkningar, så som sömnpåverkan
och hjärtklappning. De senaste åren har studier gjorts på en alternativ behandling mot Graves
oftalmopati, Rituximab, och det är idag det läkemedel man ger i andra hand, om kortison inte
fungerar.
I en ny studie gjord vid Sahlgrenska Universitetssjukhuset har man studerat Rituximabs effekt
hos patienter med Graves oftalmopati som inte blivit bättre i sin sjukdom av
kortisonbehandlingen. Detta gjordes genom att effekten av kortison utvärderades fyra veckor
in i behandlingen. Bedömdes det att kortison inte haft önskad effekt hos patienterna i studien
bytte patienten behandling till Rituximab.
I studien hade kortison, i de fall behandlingen fungerade, en snabb effekt mot sjukdomen,
men när den 12 veckor långa behandlingen avslutats så försämrades två femtedelar av
patienterna inom sex veckor i sin sjukdom igen. Rituximab gav varken en snabb eller tydlig
effekt på sjukdomen. Däremot såg man att patienterna som behandlats med Rituximab blev
mer stabila i sin sjukdom och de drabbades inte av den typ av försämring i sin sjukdom, som
de som fick kortison gjorde. Dock jämfördes resultatet hos de som fått Rituximab med
patienter som fortsatt med kortisonbehandling trots utebliven effekt. I de jämförelserna såg
man att sjukdomen stabiliserats även i de fall då patienterna fortsatt med kortison.
Andra analyser gjordes i studien, som visade att Graves oftalmopati är vanligare bland
kvinnor, men att det är vanligare att män inte svarar på behandlingen med kortison. Studien
visade också att livskvaliteten varken förbättras eller försämras av Rituximab, medan den, i
olika avseenden, både förbättras och försämras under kortisonbehandlingen.
En fortsättning av studien är att vänta, där även biverkningarna av de två olika behandlingarna
kommer att analyseras. Patienterna följdes även i drygt ett år, så resultat på en mer långsiktig
effekt av både kortison och Rituximab är att vänta. Men en slutsats man redan nu kan dra är
att Rituximab inte är en bättre behandling än kortison mot Graves oftalmopati, även om fler
studier på området krävs.
Examinationsnivå
Student essay
Övrig beskrivning
Title: The efficacy of Rituximab in thyroid associated ophthalmopathy not responding to
steroid therapy
Degree project in Medicine, Programme in Medicine, Sahlgrenska Academy at the University
of Gothenburg, Sweden 2019.
Author: Elin Ekdahl, medical student.
Introduction: Thyroid associated ophthalmopathy (TAO) is an extra-thyroidal manifestation
of Graves disease. Symptoms of TAO are for example diplopia, pain, swelling, erythema,
exophthalmos and blindness. Clinical activity score (CAS) measures the degree of
inflammation (scale 1- . The primary treatment in
clinically active TAO, intravenous glucocorticoids (iv GC), has improved outcome in 75-80%
of the patients (responders). A new available treatment for TAO is Rituximab (RTX).
Aim: To compare the outcome (in CAS and quality of life) of RTX and iv GC in patients with
active TAO who do not respond to treatment with iv GC.
Method: This is a non-randomized prospective study including 26 patients. After four weeks
of treatment with iv GC, patients were separated according to their response to iv GC after 4
weeks in responders those that improved 2 in CAS (R-GC) and continued with iv GC for
another 8 weeks, and non-responders those that improved <2 in CAS and were switched to
RTX (NR-RTX). A control group consisting of non-responders that continued with iv GC but
were not included in the RTX study was created retrospectively through journal research (NRC).
Data were collected from medical journals and case report forms and thereafter analysed
in SPSS.
Results: At 18 weeks, neither did the NR-RTX and NR-C groups differ in CAS, nor did RGC
and NR-RTX. Both groups of non-responders contained more males than R-GC. The
responders had improved their quality of life in some aspects at week 18, as opposed to the
non-responders.
Conclusion: This study shows no benefit of treatment with RTX compared to iv GC for
patients with moderate-severe TAO who do not respond to treatment with iv GC. Further
studies of the same groups are necessary in order to assess other aspects of the treatment.
Samlingar
Fil(er)
Datum
2021-05-03Författare
Ekdahl, Elin
Nyckelord
Rituximab, Thyroid associated ophthalmopathy, Glucocorticoids, Clinical Activity Score, Quality of life
Språk
eng