Att vara eller inte vara – ett ”riktigt” brottsoffer i våldtäktsmål. En diskursanalytisk undersökning av konstruktionen av brottsoffer i tingsrätternas tillämpning av våldtäktsbestämmelsen i 6 kap. 1 § st. 1 BrB

Abstract

I denna uppsats undersöker jag hur brottsoffer konstrueras i tingsrätternas tillämpning av våldtäktsbestämmelsen 6 kap. 1 § BrB. Mot bakgrund av det objektivitetskrav som ställs på den dömande verksamheten enligt 1 kap. 9 § RF undersöker jag med hjälp av en diskursanalytisk metod huruvida eventuella föreställningar om brottsoffer i våldtäktsmål förekommer i tingsrätternas beskrivning av målsäganden. Uppsatsens undersökning består av två delar. Den första delen utgörs av en redogörelse för hur våldtäkt regleras i 6 kap. 1 § BrB och hur bestämmelsen är avsedd att tillämpas. I denna del kommer jag fram till att det råder viss oklarhet kring hur det nya gränsdragande rekvisitet inte deltar frivilligt i enskilda fall ska bedömas. Den andra delen består av en kritisk undersökning av hur brottsoffer konstrueras i avgöranden från landets tingsrätter. I denna del kommer jag fram till att det inte handlar om en konstruktion av brottsoffer, utan om flera olika konstruktioner av brottsoffer. Med hjälp av de teoretiska utgångspunkterna våldtäktsmyter samt teorin om ideala offer belyser jag att dessa konstruktioner bygger på vissa föreställningar om brottsoffer i våldtäktsmål. Dessa föreställningar bygger i sin tur på vissa förväntningar på hur brottsoffer i våldtäktsmål ska agera och reagera. Mot bakgrund av att det överhuvudtaget går att konstatera att det förekommer föreställningar om brottsoffer i våldtäktsmål i den till synes objektivt utförda tillämpningen av våldtäktsbestämmelsen, gör att det är möjligt att dra slutsatsen att tillämpningen som återfinns i de undersökta tingsrättsavgörandena inte sker objektivt. Med hjälp av genusrättsvetenskaplig teori kommer jag i analysen fram till att dessa föreställningar utgör ett problem för uppnåendet av jämställdhet mellan könen.