dc.contributor.author | Rapp, Therese | |
dc.contributor.author | Larsson, William | |
dc.date.accessioned | 2021-06-02T07:22:31Z | |
dc.date.available | 2021-06-02T07:22:31Z | |
dc.date.issued | 2021-06-02 | |
dc.identifier.uri | http://hdl.handle.net/2077/68517 | |
dc.description.abstract | Bakgrund Stroke är ett samlingsnamn för kärlsjukdomar i hjärnan som medför neurologiska
symtom. Ett vanligt symtom är nedsatt funktion i övre extremitet, där svårigheter att
utföra aktiviteter i dagliga livet uppstår. En målgrupp som arbetsterapeuter ofta möter
är personer med stroke, där spegelterapi är en intervention som kan användas för
träning av funktion i övre extremitet. Vid spegelterapi placeras en spegel mellan
personens händer, där handrörelser med den starka sidan skapar en illusion att den
drabbade sidan lyder. Tidigare forskning om spegelterapi som intervention för
förbättring av aktiviteter i dagliga livet har producerat varierande resultat. Vidare
forskning kring effekten av spegelterapi kan fylla ett kunskapsgap om alternativa
interventioner för att främja utförandet av aktiviteter i dagliga livet för personer med
nedsatt funktion i övre extremitet efter stroke.
Syfte Syftet var att utifrån befintlig kunskap undersöka effekten av spegelterapi för att
främja utförandet av aktiviteter i dagliga livet vid nedsatt funktion i övre extremitet
efter stroke.
Metod En systematisk litteraturöversikt har utförts med en kvantitativ ansats enligt Forsberg
och Wengströms metod. Åtta studier av RCT-design som svarade till syftet valdes ut.
Studierna kvalitetsgranskades enligt SBU:s “mall för kvalitetsgranskning av
randomiserade studier” och evidensgraderades enligt GRADE.
Resultat Evidensgraderingen visade att spegelterapi som intervention hade måttlig stark (+++)
till begränsad (++) evidensstyrka. Sammanfattningsvis kunde alla inkluderade studier
fastslå att spegelterapi hade en positiv effekt för motorisk funktion, reaktionsförmåga,
känsel, spasticitet och aktiviteter i dagliga livet.
Slutsats Spegelterapi som behandlingsform gav en positiv effekt på förbättring av funktion i
övre extremitet samt utförandet av aktiviteter i dagliga livet. Dock visade flertal av de
granskade studierna ingen signifikant skillnad i effekt mellan spegelterapi och
konventionell rehabilitering. Ytterligare forskning behövs inom ämnet för att
säkerställa spegelterapi som en mer lämplig arbetsterapeutisk intervention i
jämförelse med konventionell rehabilitering för personer med nedsatt funktion i övre
extremitet efter stroke. Vidare finns ett behov av mätinstrument som tydligare mäter
effekten av utförandet av aktiviteter i dagliga livet. | sv |
dc.language.iso | swe | sv |
dc.subject | Mirror therapy | sv |
dc.subject | stroke | sv |
dc.subject | upper extremity | sv |
dc.subject | daily activities | sv |
dc.subject | occupational theory | sv |
dc.subject | systematic literature review | sv |
dc.title | SPEGELTERAPI FÖR ATT FRÄMJA AKTIVITETER I DAGLIGA LIVET EFTER STROKE | sv |
dc.type | Text | |
dc.setspec.uppsok | Medicine | |
dc.type.uppsok | M2 | |
dc.contributor.department | Göteborgs universitet/Institutionen för neurovetenskap och fysiologi | swe |
dc.contributor.department | Gothenburg University/Institute of Neuroscience and Physiology | en |
dc.type.degree | Student essay | |