”Så fort coronan blir värre får vi färre kontakter”. Om socialarbetares upplevelser av covid-19 pandemins effekter på arbetet med våldsutsatta kvinnor

Abstract

Syftet med studien har varit att undersöka hur arbetet med våld i nära relationer för socialarbetare ser ut, och de strategier de använder för att hantera arbetet. Syftet var också att undersöka om och i så fall på vilket sätt deras arbete har förändrats under covid-19 pandemin. Studien har en kvalitativ ansats där vi gjort semistrukturerade intervjuer med tre socialsekreterare och två anställda på kvinnojourer. Vår insamlade empiri har analyserats med hjälp av tematisk analys utifrån de teoretiska begreppen professionellt handlingsutrymme och copingstrategier. Resultatet visar att våld är ett svårt ämne som påverkar dem som arbetar med det, särskilt om inte tillräckligt stöd kan ges till den utsatta. Pandemin har gjort det svårare för våldsutsatta att nå den hjälp de behöver något som socialarbetarna är medvetna om. Pandemin har även påverkat socialt arbete på så vis att det skett en digitalisering av de flesta klientkontakter för att följa smittsäkra arbetsmetoder. Slutsatsen är att den digitala omställningen har både för och nackdelar men det anses fortfarande behövas handlingsutrymme att själv besluta om att kunna träffa sina klienter, både för socialsekreterare och för de som arbetar inom kvinnojourer. Ytterligare en slutsats är att det kollegiala stödet, handledning och utbildning ses som centrala delar för att hantera arbetet med våld i nära relationer. Vår tolkning är att ett flertal känslofokuserade strategier används för att hantera arbetet. Att ge verktyg i form utbildning om våld i nära relationer för alla som arbetar inom socialt arbete skulle kunna underlätta för både de våldsutsatta och yrkesverksamma är vår slutsats.