Vatten känner inga gränser: En studie om planerares upplevelse av ansvarsfördelning och samordning gällande klimatanpassning

Abstract

Göteborg är en stad med närhet till vatten. I och med ett klimat i förändring leder denna närhet till allt högre risk för översvämning, då havet stiger och ökande regnmängder hotar. Om inget görs finns stor risk för svåra ekonomiska och sociala konsekvenser. För att minska riskerna finns ett behov av att klimatanpassa staden och implementera åtgärder för skydd mot översvämningar. Ansvaret för klimatanpassning är idag uppdelat mellan myndigheter, länsstyrelse, kommun och fastighetsägare, och det krävs en samordning mellan dessa aktörer för att implementera nödvändiga åtgärder. Tidigare forskning tyder dock på att samordningen inte fungerar och att ansvarsfördelningen är otydlig. Syftet med denna uppsats är därför att undersöka hur planerare på kommunal nivå upplever att ansvarsfördelningen och samordningen mellan ovan nämnda aktörer fungerar. Även förbättringsåtgärder undersöks. Anledningen till att den kommunala skalan undersöks är att kommunen har ett övergripande ansvar för samhällsviktiga funktioner vid extremväderhändelser, och har även ansvar för att planera framtida infrastruktur. Det är därför viktigt att lyfta fram planerarnas verklighet, eftersom de har en stor del i planering och implementering av översvämningsskydd. Empirin i studien har samlats in genom kvalitativa samtalsintervjuer med fem planerare. Planerarna upplever att det finns både barriärer och styrkor i arbetet med klimatanpassning och översvämningsskydd, kopplat till den nuvarande ansvarsfördelningen och samverkan. De huvudsakliga barriärerna upplevs vara lagstiftning, markägarförhållanden, finansiering och relationer mellan inblandade aktörer. De huvudsakliga styrkorna ses som de framsteg som gjorts de senaste åren, relationen till Länsstyrelsen och de nätverk som planerarna medverkar i. Förbättringsåtgärder som framhålls är bland annat en förändrad lagstiftning, en ökad organisering, mer stöttning från nationellt håll och en tydligare finansieringsmodell.