Konsten att tala om bilder: barns förmåga att samtala om bilder och deras meningsskapande innehåll

Abstract

Sammanfattning Den här studien tar avstamp i och inspireras av en tidigare studie av Lopo tovska et al. från 2016. Genom att samla in ytterligare empiri utifrån två av de forskningsfrågor som formulerats av Lopotovska et al. syftar denna studie till att bredda områdets empiriska underlag, samt att även bidra med teoriutveckling genom konstruerandet av ett nytt analysverk tyg. Syfte och frågeställningar Syftet med studien har varit att undersöka och analysera barns respons i samtal om bilder. Detta har gjorts utifrån forskningsfrågorna: • Hur beskriver barn i förskoleklass konstverk baserat på sina förkunskaper? • Hur förändras barn i förskoleklass beskrivning av konstverk efter att de introdu cerats för grundläggande visuella element? Genomförande Korta individuell intervjuer har genomförts med tio barn i förskoleklass. In tervjuerna hade ett semistrukturerat format och barnens respons har analyserats kvalitativt för att ta reda på hur de deltagande barnens förmåga att samtala om bilder utvecklades under stu diens gång. Analysen gjordes utifrån ett nytt analytiskt ramverk som tagits fram med stöd i tidigare forskning och studiens empiriunderlag. Ramverket är utformat så att det dels kan an vändas i forskningssyfte vid analys av barns respons i samtal om bilder, men även som ett bedömningsstöd/lärarhandledning i skolans vardag. Resultat Studiens resultat visar att barn i förskoleklass har goda förkunskaper kopplade till flera av de visuella element som behandlades. Med visuella element menas de olika element som bygger upp en bild, som exempelvis färger och former. Barnen som deltog i studien kunde även ses ha en god förmåga att samtala om bilder utifrån sina förkunskaper, och de kunde också ta till sig och använda nyintroducerade begrepp och koncept efter enbart en kort instruktion. Inledningsvis så bestod barnens respons framförallt av att de pekade ut och nämnde olika objekt och element i bilden. Under samtalens gång fördjupades dock deras respons och majoriteten av barnen kunde ses göra ett läsande bortom bilden, där de skapade ett narrativ kopplat till bilden och även gjorde referenser till egna erfarenheter.