En genväg till kontroll? – hur finansiella arrangemang som ger innehavaren en liknande finansiell exponering som aktieägande förhåller sig till de aktiemarknadsrättsliga reglerna om budplikt

Abstract

Den som förvärvar aktier i ett noterat bolag så att dennes totala innehav representerar mer än 30 procent av rösterna i bolaget blir med anledning av de aktiemarknadsrättsliga reglerna om budplikt skyldig att erbjuda sig att förvärva även resterande aktier i bolaget. Reglerna syftar framförallt till att skydda övriga aktieägare då det sker ett så kallat kontrollägarskifte i ett noterat bolag men i förlängningen kan reglerna också sägas bidra till att upprätthålla förtroendet för aktiemarknaden genom att säkerställa att aktieägarvärden inte systematiskt förskjuts till aktieägare med kontrollposter och starka förhandlingspositioner. Den svenska budpliktsregeln blir som utgångspunkt endast tillämplig då det rör sig om ett direkt förvärv av aktier, och röster, i ett noterat bolag och är därmed relativt enkel att kringgå för den som önskar ta kontroll över ett noterat bolag utan att budpliktsskyldighet uppkommer. Till exempel kan kontantavräknade aktiederivat, och andra liknande finansiella arrangemang, konstrueras på ett sätt som i praktiken ger innehavare som redan äger en större andel aktier i ett bolag i princip samma möjligheter att kontrollera bolaget som ytterligare förvärv av aktier skulle. Syftet med denna uppsats är dels att undersöka hur sådana arrangemang förhåller sig till de nu gällande budpliktsreglerna, dels att diskutera huruvida reglerna bör revideras för att på ett mer ändamålsenligt sätt hantera sådana arrangemang.