ATT BYGGA GEMENSKAP PÅ DISTANS

Abstract

Syfte: Syftet med denna studie är att analysera hur frågan om omställningen till onboardingprocesser samt skapandet av gemenskap för nyanställda på distans diskuteras i texter inom HR-området. Teori: Studien tar utgångspunkt i Lave och Wengers teori om situerat lärande och praxisgemenskap. Teorin belyser en novis gradvisa introduktion till en verksamhet och är ett givande analysverktyg för att få syn på hur arbetsgrupper fungerar socialt. Genom att använda praxisgemenskapens glasögon får vi perspektiv på och djupare förståelse för vad verksamheter ser som väsentligt i omställningen till onboarding på distans. Metod: Studiens metod utgörs av kvalitativ innehållsanalys, vilket ger kunskap om hur frågan om omställningen till onboardingprocesser samt skapandet av gemenskap för nyanställda på distans diskuteras i texter inom HR-området. Urvalet av texter (fackliga tidskrifter och hemsidor, konsultföretag samt bemanningsföretag) analyserades för att upptäcka återkommande mönster, teman och begrepp som används för att diskutera onboarding på distans. Resultat: Genom att studera onboarding under Covid-19, belyser vår studie vilka aspekter som ses som väsentliga för onboardingens socialisationsprocess. Vid analys av texterna urskildes fyra genomgående teman, vilka beskriver hur frågan om omställningen till onboardingprocesser samt gemenskapsbygge på distans diskuteras. De fyra identifierade temana är: välkomstpaketet, socialisationsaktörer, formellt och informellt, samt individens proaktivitet. Temana kopplas till och utforskas med hjälp av praxisgemenskapsteorins begrepp.