Matematikångest

Abstract

Studiens syfte är att undersöka några lärares erfarenheter kring elevers matematikångest, hur och i vilka situationer detta yttrar sig och hur några lärare arbetar för att hantera och förebygga elevernas matematikångest. Detta för att skapa en större förståelse kring hur lärare kan förebygga så att eleverna inte behöver känna matematikångest. Studiens teoretiska utgångspunkter är den sociokognitiva teorin där begreppen självtillit och självreglerat lärande används för att beskriva resultatet. Utöver detta analyseras studiens data utifrån ett specialpedagogiskt perspektiv där det kategoriska perspektivet ställs mot det relationella perspektivet. Underlaget till studiens empiri har hämtats från sju kvalitativa, semistrukturerade intervjuer med strategiskt utvalda lärare på tre skolor belägna i tätorter i två olika kommuner: en skola inom skolår 6–9, en gymnasieskola och en enhet inom vuxenutbildningen. Urvalet är även målstyrt i och med att respondenterna är utvalda med studiens forskningsfrågor i åtanke. Genomförda intervjuer har transkriberats och sedan analyserats utifrån en tematisk analys. Samtliga respondenter berättar att de har mött ett flertal elever som ger uttryck för matematikångest i olika grad. Trots detta är det inget som brukar diskuteras bland kollegor i någon större utsträckning enligt respondenterna. Matematiksvårigheter lyfts fram i intervjuerna som en bakomliggande orsak till matematikångest och att matematikångest uppstår då eleverna gång på gång misslyckas i ämnet vilket påverkar elevernas självbild och självförtroende negativt. Matematikångest kan enligt respondenterna yttra sig på många olika sätt där undvikande beteende är ett exempel. Intervjuerna ger även en bild av ett matematikämne med en tydlig rätt svar-paradigm och där skriftliga prov spelar en viktig roll i bedömningen av elevernas kunskaper. Provsituationen nämns här av samtliga respondenter som det tillfälle som framkallar mest ångest eller oro hos eleverna. De intervjuade lärarna betonar betydelsen av ett öppet klassrumsklimat där eleverna vågar ställa frågor och där lärarna är lyhörda och ödmjuka inför elevernas svårigheter. I analysen framkommer det att lärarna försöker bemöta eleverna med många olika strategier inom ledning och stimulans, men att ett visst kategoriskt tänk bland respondenterna kan skönjas.