“JAG FÖRSÖKER HÅLLA HYGGLIG KONTORSTID” - En kvalitativ studie om universitetslärares upplevelser av det ofrivilliga distansarbetet till följd av coronapandemin

Abstract

På grund av spridningen av Covid-19 viruset uppmanade Folkhälsomyndigheten den 17 mars 2020 universiteten att ställa om undervisningen till att bedrivas på distans. Redan innan coronapandemin präglades universitetslärarnas arbete av en relativt hög flexibilitet gällande var, när och hur de utför sitt arbete. Mot denna bakgrund har lärarnas flexibla arbete ytterligare ställts på sin spets, varav syftet med denna studie är att undersöka deras upplevelse av hur det ofrivilliga distansarbetet har påverkat arbetssituationen. Studien utgår från två tematiska områden varav det första är hur lärarnas arbetsrelaterade krav, kontroll och sociala stöd har påverkats. Det andra temat fokuserar på gränsdragningen mellan privatliv och arbetsliv. Empirin har samlats in med hjälp av en kvalitativ forskningsmetod genom tio semistrukturella intervjuer med universitetslärare från Göteborgs universitet. Resultatet bearbetades genom en tematisk analys med utgångspunkt i Karasek och Theorells (1990) krav-kontroll-stödmodell och Clarks (2000) gränsteori. Detta teoretiska ramverk har tillsammans med ett urval av tidigare forskning använts för att tolka och förklara lärarnas upplevelser av den nya arbetssituationen samt gränsdragningen mellan privatliv och arbetsliv. Studien visar att det påtvingade distansarbetet genom dess oberoende av tid och rum i kombination med lärarnas initialt gränslösa arbetsvillkor genererat både ökade möjligheter och risker. Detta i form av möjliggörandet att få ihop livspusslet samtidigt som det kan innebära en högre risk för obalans mellan privatliv och arbetsliv. Huvudsakligen upplever respondenterna de arbetsrelaterade kraven som oförändrade trots att de tvingats att snabbt ställa om arbetet och digitalisera undervisningen. Flertalet verkar grunda de löst hållna kraven som präglar yrket på upplevelsen av yttre förväntningar i kombination med inre förväntningar. Majoriteten av respondenterna upplever egenkontrollen som fortsatt hög och oförändrad, även om några efterfrågar mer tid för att nyttja potentialen i distansundervisningen och höja kvaliteten i den undervisningsformen. Trots möjligheter till interaktion med kollegor och chefer upplever merparten av de intervjuade lärarna att det sociala stödet har påverkats negativt. Något som framför allt har minskat är den informella kommunikationen. Kontakten med studenterna beskrivs också som en viktig del och även den upplevs ha försämrats. Vidare framgår hur det minskade sociala stödet beskrivs inverka negativt på både kvaliteten och inspirationen i respondenternas arbete. På grund av att lärarna arbetar hemifrån har den fysiska gränsen mellan privatliv och arbetsliv gått förlorad och som för majoriteten har resulterat i en negativ påverkan på gränsdragningen. Den tidsmässiga gränsen ses emellertid som likvärdig av de flesta, vilket kan tänkas förklaras genom att de sedan tidigare kunnat bestämma när arbetet ska förläggas. Den psykologiska gränsen har däremot utmanats för många. Flertalet lärare, framför allt de med barn i hemmet, beskriver i synnerhet hur privatlivets tankar nu tenderar att spilla över på arbetslivet. För att balansera privatliv och arbetsliv kan två huvudstrategier antas, segmentering och integrering, vilka representerar i vilken utsträckning en individ vill hålla isär privatliv och arbetsliv. Majoriteten av lärarna föredrog segmenteringsstrategin varav de med barn i hemmet tenderade att segmentera medan de utan barn i hemmet huvudsakligen integrerade. Med anledning av de gränslösa arbetsvillkoren och att flertalet identifierar sig med sitt yrke gör detta dock att inslag av integrering återfinns hos samtliga respondenter.