HR-tjänstemäns möjligheter och behov av återhämtning vid distansarbete till följd av Covid-19

Abstract

När virussmittan Covid-19 spred sig runt om i världen tvingades många Human Resources (HR) tjänstemän att arbeta hemifrån, samtidigt som deras arbetsbelastning ökade till följd av pandemin (PWC, 2020). Syftet med denna studie var att bland HR-tjänstemän som under cirka ett års tid arbetat på distans, undersöka hur deras möjligheter och behov av återhämtning såg ut, samt dess eventuella samband med boende- och familjesituation, emotionella krav och emotionellt stöd. Aspekten möjlighet till återhämtning delades upp i två kategorier där ena mätte respondenternas upplevda inflytande över arbetstid och ledigheter, medan den andra mätte huruvida respondenterna var tillgängliga för arbete efter arbetstid. Detta undersöktes genom en enkätundersökning där 71 HR-tjänstemän deltog, vilka rekryterades genom personliga och sociala nätverk där HR-tjänstemän var aktiva. Respondenterna bestod av 87 procent kvinnor och 13 procent män. Åldersspannet bland respondenterna varierade mellan 20 och 65 år. Det resultat som föreliggande studie fann var att hälften av respondenterna befann sig på eller över ett gränsvärde för behov av återhämtning som Wentz, Sluiter, Hagberg & Pousette (2018) tagit fram, vilket kunde resultera i en större risk att drabbas av ohälsa. Hälften av deltagarna upplevde ofta eller alltid att de hade inflytande över egna arbetstider och ledigheter. 12 procent rapporterade att de ofta eller alltid var tillgängliga för arbete efter arbetstid. Det identifierades ett medelstarkt, positivt samband mellan tillgänglighet efter arbetstid och behov av återhämtning, vilket innebar att ju mer deltagarna var tillgängliga efter arbetstid, desto högre behov av återhämtning hade dem. Det identifierades också ett starkt, negativt samband mellan inflytande över arbetstider och ledigheter samt behov av återhämtning. Det innebar att ju mer inflytande respondenterna hade över arbetstider och ledigheter, desto mindre behov av återhämtning hade dem. Vidare identifierades inte några signifikanta samband mellan boende- och familjesituation och behov av återhämtning. Gällande emotionella krav och behov av återhämtning fanns det ett medelstarkt, positivt samband och mellan emotionellt stöd och behov av återhämtning fanns det ett medelstarkt, negativt samband. Detta innebar att emotionella krav kunde öka behov av återhämtning, medan emotionellt stöd kunde ges till medarbetarna för att minska behovet. En rad olika komplexa och samverkande faktorer verkade ligga bakom det relativt höga behovet av återhämtning bland respondenterna. Därför var det svårt att avgöra om det var distansarbetet i sig eller den eventuellt ökade arbetsbelastningen för HR under pandemitider som var den störst bidragande orsaken. Det bör tilläggas att studien inte syftade till att undersöka samband mellan förändringar i återhämtningsbehov eller förändringar i arbetsvillkor i samband med Covid-19, utan genomfördes enbart vid ett tillfälle under då pågående pandemi. Mot bakgrund av detta vill vi betona att arbetsgivare inte får glömma bort att även ge de personer som arbetar inom HR rätt möjligheter till återhämtning, något som resultatet i denna studie visade kan förbättras.