| dc.description.abstract | Berättande med rörlig bild dominerar idag unga människors fiktionskonsumtion och arbetet med ”film och andra medier” (Skolverket, 2011) är någonting som ingår i uppdraget för svensklärare på gymnasiet. I den här uppsatsen undersöks spelfilmens funktion i några lärares svenskundervisning på gymnasiet. Det görs utifrån frågeställningar som söker svar på vilka lärarnas motiv till att visa spelfilm är, hur arbetet med spelfilm går till, och hur de ser på relationen mellan spelfilm och skönlitteratur. Forskningsmaterialet utgörs av sex intervjuer med verksamma svensklärare på gymnasiet och en intervju med en filmpedagog. Med hjälp av tematisk analys urskiljs framträdande mönster som presenteras i relation till frågeställningarna. Materialet tolkas med hjälp av Christina Olin-Schellers indelningar av olika sätt att använda film i svenskundervisningen samt Lars-Göran Malmgrens ämneskonceptioner. Resultatet visar att vanliga motiv till att visa spelfilm i svenskundervisningen är dess benägenhet att väcka känslor och möjligheten att använda spelfilm som ingång till litteraturläsning och -förståelse. Filmarbetet ingår ofta i tematiska projekt och i det konkreta arbetet med film använder sig lärare framförallt av gruppdiskussioner och textproducerande uppgifter. Filmens dominanta plats i elevers liv är för lärarna både ett argument för och ett argument mot att ägna mycket tid åt det i undervisningen. Lärarna ser skönlitteratur som viktigare än spelfilm i undervisningen, inte minst på grund av sjunkande läsförståelse och -vana hos elever. | sv |
