I gränslandet mellan juridik och moral - en abstrakt tillämpning av pactum på avtal om surrogatmödraskap

Abstract

Surrogatmödraskap är en omdebatterad form av assisterad befruktning, så väl i rättsliga som i utomrättsliga diskussioner. Medan vissa anser att surrogatmödraskap kan vara en fungerande lösning för personer som lider av ofrivillig barnslöhet, menar andra att arrangemanget är moraliskt oförsvarligt och därför någonting som samhället borde ta avstånd från. I dagsläget är det inte möjligt att få hjälp av den svenska hälso- och sjukvården att genomföra ett surrogatarrangemang. Samtidigt är surrogatmödraskap inte uttryckligen förbjudet, varför rättsordningen inte kan hindra människor från att genomföra ett surrogatarrangemang på egen hand. Förhållandena mellan de tilltänkta föräldrarna och surrogatmodern regleras ofta genom ett så kallat surrogatavtal och det är detta avtal som står i fokus för uppsatsen. Surrogatavtal hanterar frågor kopplade till reproduktion och bestämmanderätten över den egna kroppen, vilket är frågor som normalt hänförs till den privata sfären och som inte brukar regleras i ett avtal. Vid hanteringen av denna typ av avtal rör man sig i juridikens utkanter, där även moraliska överväganden kan få betydelse. Ett verktyg som kan användas för att hantera de eventuellt omoraliska aspekterna av ett avtal är principen om pactum turpe, vilken möjliggör för domstolen att lämna så kallade osedliga avtal utan avseende. Syftet med denna uppsats är att identifiera de olika argument som lyfts fram mot surrogatmödraskap, för att sedan värdera dem i relation till en abstrakt tillämpning av pactum turpe på surrogatavtalet som fenomen. Alla avtal som kan anses ha ett moraliskt tvivelaktigt innehåll utgör inte pactum turpe, utan det krävs att den moraliska otillbörligheten är av en viss karaktär. Tanken med uppsatsen är alltså att undersöka om argumenten mot surrogatmödraskap har sådan tyngd att de talar för att surrogatavtalet är moraliskt otillbörligt i bemärkelsen pactum turpe.