Priset för en förälder. En empirisk studie av tingsrättens avvägning mellan kontaktprincipen och kontinuitetsprincipen vid val av vårdnadshavare utifrån ett rättssäkerhetsperspektiv

Abstract

Denna studie handlar om huruvida tingsrättens avvägning mellan kontaktprincipen och kontinuitetsprincipen vid val av vårdnadshavare är förutsebar, samt hur denna avvägning förhåller sig till rättssäkerheten. En avvägning mellan dessa principer aktualiseras i mål där boendeföräldern förhindrar barnets kontakt med umgängesföräldern.

Studien består av tre sammankopplade delstudier. Den första är en rättsdogmatisk studie för att besvara hur avvägningen mellan kontaktprincipen och kontinuitetsprincipen vid val av vårdnadshavare ska göras sett till innehållet i rättskällorna. Av rättskällorna framgår att det är barnets bästa som ska vara avgörande för valet av vårdnadshavare och därmed även för avvägningen mellan kontaktprincipen och kontinuitetsprincipen. Barnets bästa ska avgöras utifrån en bedömning av de individuella förhållandena i varje enskilt fall. En helhetsbedömning av vad som kan anses vara bäst för just det aktuella barnet ska göras.

Den andra delstudien är en kvalitativ empirisk undersökning för att besvara hur avvägningen mellan kontaktprincipen och kontinuitetsprincipen vid val av vårdnadshavare görs i tingsrätten. Av resultaten framgår att tingsrätten bl a beaktar i vilken utsträckning boendeföräldern förväntas tillgodose kontaktprincipen, tidslängden barnet bott med endast boendeföräldern och om en flytt till umgängesföräldern skulle innebära att barnet rycks upp från etablerade samhörigheter barnet är del av. Mönster som kan urskiljas har bl a varit att tingsrätten generellt inte tilldelar umgängesföräldern vårdnaden för det fall denne är okänd för barnet. Avseende hur rätten gör sin bedömning framgår bl a att det varierar mellan fallen huruvida rätten beaktar barnets relation till respektive förälder, liksom i vilken utsträckningen rätten beaktar de individuella förhållandena i det unika målet.

Den tredje delstudien är en kritisk analys utifrån ett rättssäkerhetsperspektiv av de empiriska resultaten från den andra delstudien för att besvara om tingsrättens avvägning mellan kontaktprincipen och kontinuitetsprincipen kan anses vara förutsebar respektive rättssäker. Resultaten från studien visar att avvägningen mellan kontaktprincipen och kontinuitetsprincipen generellt sett måste sägas vara oförutsebar även om det finns aspekter relaterade till avvägningen som till stor del kan sägas vara förutsebar. P.g.a. oförutsebarheten förhåller sig avvägningen dåligt till den formella rättssäkerheten. Resultaten från studien indikerar även att avvägningen förhåller sig dåligt till den materiella rättssäkerheten då rätten vid tillämpning i viss mån inte förhåller sig till vad som i rättskällorna framgår om hur barnets bästa ska fastställas. Detta kan ge upphov till att rättens avgöranden drabbas av legitimitetsproblem.