Försvarsvilja och institutionell design - En förklaring till varför försvarsviljan skiljer sig mellan länder

Abstract

I undersökningen World Value Survey (WVS) 2005 ställdes en fråga avseende om respondenten skulle bidra till det egna landets försvar om det hotades av krig. Resultatet uppvisade stor variation mellan länder avseende hur stor andel som svarat att de skulle delta, högst andel återfanns i Turkiet med 97 procent och lägst andel återfanns i Japan med 30 procent. Syftet med uppsatsen var att undersöka hur institutionell design påverkar försvarsviljan där den institutionella designen avser den vertikala decentraliseringen av makt från den nationella nivån till nivån närmast under densamma. Därmed undersöktes skillnader i försvarsvilja mellan länder som klassificerats som enhetsstater respektive federala stater. Den federala designen med tydligare subnationella nivåer antogs skapa möjlighet för mer nivådelade identiteter hos individen, identiteter som riskerade konkurrera med varandra och därmed reducera försvarsviljan. Undersökningen genomfördes med en statistisk design och baserades i huvudsak på data från ovan nämnda WVS och data från Quality of Government. Resultat var att den institutionella designen har en unik egen effekt på individens försvarsvilja där den federala designen leder till en lägre försvarsvilja. Resultat kvarstår även under kontroll för en mängd andra variabler så som bland annat nationell stolthet, identitet, institutionellt förtroende, ideologi, ålder, inkomst, landets ekomomiska utveckling och demokratistatus. Resultatet bidrar till förståelsen av hur politiskt samtycke, vilket försvarsvilja kan ses som en indikator på, skapas inom stater vilket är särskilt intressant vid återuppbyggnad av fallerade stater.