Maskrosarbetare En kvalitativ intervjustudie om socialarbetares upplevelser av resiliensskapande

Abstract

Socialarbetare är en utsatt profession när det kommer till stress, som ofta grundas i en hög arbetsbelastning. Emotionell utbrändhet är en annan av riskerna inom professionen. Resiliens som begrepp fångar in den motståndskraft som kan skapas för att skydda sig mot denna stress. Syftet med studien var att undersöka hur socialarbetare ser på begreppet resiliens och tillståndet som detta innebär. Syftet var även att undersöka hur socialarbetare går tillväga för att skapa resiliens i yrkeslivet. Då tidigare forskning huvudsakligen använder en kvantitativ ansats, har denna uppsats positionerat sig utifrån en kvalitativ ansats för att fånga en mer djupgående bild av hur resiliens skapas. Uppsatsen utgår från sex intervjuer med socialarbetare från olika yrkesroller, där det teoretiska ramverket resiliens och systemteori användes för att tolka intervjuerna. Fokus har legat på socialarbetarnas egna upplevelser av att skapa resiliens samt deras egna uppfattningar om begreppet. Resultatet visar att synen på resiliens skiljer sig mellan de olika socialarbetarna, men att alla i praktiken förhåller sig till begreppet. Studien visar även på att socialarbetare använder sig av individuella copingstrategier för att hantera arbetsbelastningen, då hanterandet av arbetsbelastningen oftast hamnar på den individuella socialarbetaren istället för på organisationen i stort. En slutsats som nås är att organisationen fyller en viktig roll i skapandet av resiliens för den individuella socialarbetaren, där särskilt handledning pekas ut som ett sätt för organisationen att skapa resiliens. I slutdisskusionen formuleras även förslag till fortsatt forskning, exempelvis att undersöka djupare hur socialarbetare ser på begreppet resiliens och vilka strategier som används för att bygga resiliens.