KÄRLEKEN I AL-ḤALLĀJ POESI الحُبُّ في شِعر الحلاّج

Abstract

I den här uppsatsen om den medeltida arabiskspråkiga, sufiska tänkaren och poeten al-Ḥallāj (ca. 858 - 26 mars 922 vår tideräkning) beskriver jag främst mästarens emotionella lyrik mot bakgrund av en turbulent epok, präglad av nytänkande, politiska strider och en växande sufisk rörelse. Som lyriker var al-Hallaj unik i sina anspråk på att stå nära Gud, sin inblandning i samtida politik och en diktning som berör de stora existentiella frågorna. Men hans lyrik har dessvärre levt i skymundan allt för länge. Syftet med detta arbete kan därför sägs att särskilt studera al-Ḥallājs mera bortglömda poesi, för att på så sätt fördjupa vår förståelse av människan, lyriken och tänkaren al-Ḥallāj. Det är en helhet väl värd att studera. Mitt arbete utgår främst från material av al-Ḥallāj, i huvudsak sammanställt av den franska islamologen Louis Massignon, men det kompletteras även med material från andra textsammanställningar, både på arabiska och andra språk. I föreliggande arbete genomför jag en textanalytisk hermeneutisk läsning som syftar till att kontextualisera al-Ḥallājs poesi mot bakgrund av hans egen biografi, den tidens muslimska idévärld, dess intellektuella och politiska strömningar. Uppsatsen kommer isolera betydelsefulla begrepp i syfte att studera dem närmare och förklara hur de passar in al-Ḥallājs poesi.