Kollegialt lärande för bestående kompetensutveckling-en fallstudie om Läslyftet i förskolan

Abstract

Syftet är att undersöka förskollärares och barnskötares upplevelse av ett kollegialt lärande i Läslyftet i förskolan. Två underfrågor ställts till det empiriska materialet: Hur beskriver informanterna innebörden av kollegialt lärande? Hur beskriver informanterna upplevelsen av ett kollegialt lärande? Denna fallstudie bidrar till den begränsade forskning som finns om vikten av det kollegiala lärandet och att det sker i en gemenskap (Hattie 2012, Timperley 2013). Teori: Det sociokulturella perspektivet såsom det utvecklades av Vygotskij (1978) och har vidareutvecklats av Säljö (2010, 2011, 2014) är fallstudiens teoretiska ram. Det sociokulturella perspektivet lyfter fram kontexten som den avgöranden faktorn för språk och kommunikation som i sin tur är basen för det gemensamma lärandet och därmed för långvarig kunskapsutveckling. Metod: En kvalitativ metod med fallstudien i fokus har använts vid de intervjuer som gjorts. De informanter som deltagit i studien arbetar inom förskolan som förskollärare, barnskötare och rektor. Empirin analyserades utifrån den kvalitativa fallstudiens forskningsprocess som är dynamisk och flexibel (Backman, 2016). Olika moment i forskningsprocessen pågår samtidigt i interaktion med varandra vilket gör att reflektion över vad som sker är ett användbart verktyg. Resultat: Läslyftet för förskolan bygger på kollegialt lärande för att kompetensutveckling ska ske. Människor är deltagare i en social interaktion där handlingar, kommunikation och tänkande är situerade i en social kontext och gemenskap (Vygotskij, 2000). Fallstudien visar att upplevelsen av det kollegiala lärandet hänger samman med om den sociala gemenskapen lyckas appropriera, reflektera och kommunicera kunskap på ett likvärdigt och engagerande sätt. Begrepp: Specialpedagogiska insatser, sociokulturellt perspektiv, kollegialt lärande, Läslyftet i förskolan, kommunikation, kompetensutveckling.