Show simple item record

dc.contributor.authorBouizgarne, Jasmin
dc.date.accessioned2022-01-28T09:42:32Z
dc.date.available2022-01-28T09:42:32Z
dc.date.issued2022-01-28
dc.identifier.urihttp://hdl.handle.net/2077/70485
dc.description.abstractFrågan om B kan dömas för att ha anstiftan A till mord trots att A genom en lagakraftvunnen dom friats från samma mord har prövats av Svea hovrätt i ett avgörande från 2015 och besvarades jakande. Denna fråga ställdes av Welamsons avhandling i samband med ikraftträdandet av nya rättegångsbalken år 1949. Sedan avhandlingen upprättades har det hänt en hel del på straff- och processrättens område. Hur frågan dels hanterades, dels besvarades av Svea hovrätt kan ifrågasättas och problematiseras utifrån olika processrättsliga aspekter. De för uppsatsens utvalda processrättsliga institut utifrån vilka rättsfallet analyseras är: negativ och positiv rättskraft, oskyldighetspresumtionen, principen om fri bevisvärdering samt resningsinstitutet. Det analyseras därmed om det finns några alternativ till den väg Svea hovrätt valde samt, därmed, om Svea hovrätts vägval – givet en premiss om systemkoherens – var det mest ”lämpliga”.sv
dc.language.isoswesv
dc.relation.ispartofseries2022:19sv
dc.subjectPositiv rättskraftsv
dc.subjectNegativ rättskraftsv
dc.subjectRättskraftsv
dc.subjectOskyldighetspresumtionensv
dc.subjectFri bevisvärderingsv
dc.subjectRH 2015:40sv
dc.subjectNJA 2015 s. 141sv
dc.subjectResningsv
dc.subjectResningsinstitutsv
dc.titleDomskäl utan slut - en sista väg ut?sv
dc.typeText
dc.setspec.uppsokSocialBehaviourLaw
dc.type.uppsokH1
dc.contributor.departmentGöteborg University/Department of Laweng
dc.contributor.departmentGöteborgs universitet/Juridiska institutionenswe
dc.type.degreeStudent essay


Files in this item

Thumbnail

This item appears in the following Collection(s)

Show simple item record