Skakvåld i LVU-processen – En empirisk undersökning av förvaltningsdomstols hantering av misstänkt skakvåld efter HFD 2018 ref. 6

Abstract

Länge ansågs den s.k. triaden av symptom – blödning under hårda hjärnhinnan, blödningar i ögonbottnarna och hjärnpåverkan – självständigt eller i kombination med andra skador typiska för barnmisshandel bevisa skakvåld. Triaden som diagnosmetod för skakvåld kom under senare år dock att ifrågasättas, vilket lett till tvivel kring under vilka omständigheter det faktiskt är möjligt att fastställa skakvåld som skadeorsak. Såväl straffrättsligt ansvar för den som utövar våldet som ett tvångsomhändertagande av barnet kan aktualiseras om det går att fastställa sådant våld. Högsta förvaltningsdomstolen fastslog senast i HFD 2018 ref. 6 att det för ett tvångsomhändertagande krävs ett starkt vetenskapligt stöd för att det enbart genom förekomsten av vissa symptom ska kunna anses tillräckligt bevisat att barnet i fråga blivit utsatt för misshandel. Mot denna bakgrund utreder och problematiserar uppsatsen om och i sådana fall under vilka förhållanden tvångsomhändertaganden av barn idag sker på grund av misstänkt skakvåld, och särskilt hur den s.k.triaden hanteras av domstolarna i tvångsvårdsmål.