ARBETSTERAPEUTISK BEDÖMNING AV AKTIVITETSMÖNSTER OCH AKTIVITETSBALANS

Abstract

Bakgrund Både aktivitetsmönster och aktivitetsbalans är viktiga delar för att skapa hälsa och välbefinnande. I arbetsterapeutisk praktik saknas det kunskap kring vilka bedömningsmetoder som det finns vetenskapligt stöd för att använda vid bedömning av aktivitetsmönster och aktivitetsbalans. Risk finns att det är patienter som har en aktivitetsobalans och inte kan återgå till tidigare aktivitetsmönster om det inte identifieras under vårdtiden. Detta kan leda till att patienter inte får den rehabilitering de har rätt till. Därför är det av vikt att undersöka vilka bedömningsmetoder som finns beskrivna inom forskning. Syfte Syftet är att identifiera och beskriva arbetsterapeutiska metoder för bedömning av aktivitetsmönster och aktivitetsbalans. Metod En systematisk översikt baserad på studier av både kvalitativ och kvantitativ ansats. Sökningar genomfördes i fem olika databaser med sökorden: "Occupational balance" or "Occupational pattern*" or "occupational imbalance" i titel och/eller abstract. Totalt identifierades 318 enskilda studier. Resultat Sexton artiklar med 14 olika bedömningsmetoder inkluderades i studien. Metoderna delades in i fyra olika kategorier: frågeformulär, aktivitetsdagbok, observationsmetoder och intervju. Det varierade hur många studier som fanns kring varje bedömningsmetod. Den mest studerade metoden gällande validitet, reliabilitet och användbarhet var frågeformuläret OBQ och OBQ-11 riktat mot aktivitetsbalans. Aktivitetsdagbok var en av bedömningsmetoderna där det fanns fler än en studie och som är riktat mot aktivitetsmönster. Slutsats Som ett första steg inom klinisk verksamhet kan bedömningsmetoden OBQ-11 användas som screening för att identifiera patienter med aktivitetsobalans. Därefter kan fördjupad bedömning av aktivitetsmönster genomföras med aktivitetsdagbok, vilket kan kompletteras med intervju eller observation. Det finns forskning som stödjer specifika frågeformulär för bedömning av aktivitetsbalans och aktivitetsmönster, men det finns inget stöd från forskning för användning av dessa bedömningsmetoder i kliniskt arbete.