Physical Fitness and Activity Levels in association to Glucose Metabolism after Gestational Diabetes – a follow-up study
Abstract
Introduction: Gestational diabetes mellitus (GDM) is defined as the discovery or onset of glucose intolerance during pregnancy and is a disease with escalating incidence amongst pregnant women worldwide. After GDM, there is a life-long increased risk of impaired glucose tolerance or type 2 diabetes. This risk can be reduced with lifestyle changes such as exercise, and pharmacological therapy. There are currently few studies on how exercise habits and bodily fitness affect glucose metabolism in this group of women, but these studies show promising results for the opportunity of good health after GDM diagnosis.
Aim: The main aim of this study is to evaluate how self-reported physical activity levels as well as strength- and aerobic fitness associates to glucose metabolism in women with previous GDM. The long-term goal is to improve preventative strategies for individuals with or at risk of developing type 2 diabetes mellitus.
Methods: The study design is retrospective cross-sectional. Participants consisted of women diagnosed with GDM in the Gothenburg region between 2005-2009 (n=542). They attended two follow-ups at 5 years (5y, n=237) and 10 years (10y, n=127) where they underwent an oral glucose tolerance test (OGTT), answered exercise habits questionnaires, and performed strength- and aerobic tests at 10y. The women were divided into three groups: normal glucose tolerance (NGT), impaired glucose tolerance (IGT) and type 2 diabetes mellitus (T2DM) for each follow-up. Most data were non-normally distributed. Statistical methods consisted of Mann-Whitney U-test for comparisons between two groups, and Kruskal-Wallis test for 3 or
more groups, Pearson’s chi-squared and Fishers Exact test for comparing categorical data and Spearman correlations. Students independent t-test for two-group comparisons of normal-distributed data.
Results: There were no significant differences in self-reported exercise habits between glucose tolerance groups at both follow-ups, but all women generally reported less weekly mean volume of exercise compared to what is currently recommended by the World Health Organization (WHO). Self-reported resistance training and combined endurance/resistance-training had a significant correlation to lower HbA1c, glucose- and insulin-levels at 5y and 10y. Higher maximal isometric strength and higher VO₂-max was also significantly associated to better glucose metabolism. The women with NGT were significantly physically fitter compared to the women with T2DM.
Conclusions: Women with previous GDM generally report exercising less than what is currently recommended by the WHO. Resistance- and combined endurance/resistance training is the exercise form most associated with better glucose metabolism. Having a stronger and fitter body is also associated to a healthier glucose metabolism.
Degree
Student essay
Other description
En graviditet innebär en stor omställning i en kvinnas kropp för att kunna ge liv åt ett friskt barn i livmodern. För att skapa celler som är byggstenarna för ett liv, går det åt mycket socker i form av glukos-molekyler, som utvinns ifrån maten vi äter. Glukos flyter normalt sett runt i vårt blod vid en viss nivå, och upptaget från cellerna styrs av hormonet insulin. I samband med graviditet blir cellerna mindre känsliga för insulinets signaler, för att mer socker ska gå till det växande barnet. Om inte kroppen kan hantera den minskade känsligheten för insulin, blir blodsockret ohälsosamt högt. Mamman har alltså drabbats av en graviditetsdiabetes. Oftast normaliseras blodsockret efter förlossningen, men forskningen har visat att det ändå kommer att finnas en livslång ökad risk för att drabbas av sockersjukan prediabetes och/eller typ 2 diabetes. Dessa leder i sin tur till följdsjukdomar såsom högt blodtryck, depression, stroke, försämrad livskvalitet, och utgör en stor belastning på hälsosjukvårdens resurser. I dagsläget är diabetessjukdomar är en av samhällets största utmaningar, och sjukdomstalet ökar för varje år globalt, i både rika och fattiga länder. Men forskningen har stora hopp för dessa kvinnor. Det har visat sig att risken för diabetes kan minskas betydelsefullt mycket vid införandet av förändringar i livsstilen, såsom en ökad mängd fysisk aktivitet.
Vi har utfört en enkätstudie med målet att kartlägga hur fysiskt aktiva kvinnor med tidigare graviditetsdiabetes har varit 5- och 10 år efter diagnosen, och hur det i sin tur relaterar till deras glukoshälsa. Dessutom har vi uppmätt vissa av kvinnornas styrka och kondition, och studerat hur även det kan ha påverkat deras glukoshälsa.
Den här studien är en del av PONCH-studien (Pregnancy Obesity Nutrition and Child Health) och har genomförts på Sahlgrenska Universitetssjukhus i Göteborg. Mellan åren 2005–2009 fick alla 542 kvinnor med en graviditetsdiabetes-diagnos i Göteborg ett erbjudande om att vara med i studien. Deltagandet skulle innebära två uppföljningsbesök 5 respektive 10 år efter diagnosen. På besöken mättes bland annat kroppsvikten, blodprover togs och kvinnorna fick svara på olika enkäter om motion- och kostvanor. Studiens datainsamling avslutades år 2019.
Studien visade att denna grupp med kvinnor i genomsnitt rör på sig mindre än vad globala folkhälsoorganisationer rekommenderar bör göras som minst för god hälsa. Däremot har de kvinnor som rapporterat någon form av fysisk aktivitet haft bättre nivåer av glukos och insulin-mått i blodet, jämfört med de som inte rapporterat fysisk aktivitet. Vidare har vi även utforskat hur olika typer av fysisk aktivitet (låg-intensiv-, uthållighet-, styrketräning- och kombinationen uthållighet/styrka) kan ha påverkat glukoshälsan. Där har vi funnit att rapporterad styrketräning, framför allt kombinationen styrka- och uthållighetsträning, haft en överlägset positiv effekt på glukoshälsan hos dessa kvinnor. Dessutom analyserades vissa av kvinnornas styrka i ben- och magmuskler samt uthållighet. Resultaten visade att de kvinnor som inte hade utvecklat en diabetessjukdom var de betydligt mest starka och uthålliga kvinnorna, jämfört med de kvinnor som hade utvecklat typ 2 diabetes. Ju starkare och uthålligare kvinnan var, desto högre var sannolikheten att hon också hade en bra glukoshälsa.
Det mest optimala för hälsa efter graviditetsdiabetes hade att varit helt förhindra uppkomsten av prediabetes eller typ 2 diabetes. Men verkligheten ser annorlunda ut och faktumet är att många kvinnor med tidigare graviditetsdiabetes försämras påtagligt i sin glukoshälsa efter sin diagnos. Det finns dessvärre inte något nationellt uppföljningsprogram där dessa kvinnor får regelbundna uppmätningar av sina blodsockervärden eller stöd för att införa och hålla uppe livsstilsförändringar. Det är tydligt utifrån våra resultat och från forskningen att dessa kvinnor kan dra stor nytta av att öka all form av fysisk aktivitet. Att röra på sig mer är lätt att påbörja
självständigt, men det bör även finns mer hjälp via hälsosjukvården till att uppmuntra, stödja och underlätta tillgängligheten.
Om kvinnorna som bär på den nya generationens barn tränar mer, så kommer troligtvis även deras barn att röra på sig mer. Alla, oavsett ålder eller träningserfarenhet, bör kunna få tid och möjlighet till att röra på sig mer. Fysisk aktivitet är utan tvekan ett enkelt recept för att på flera olika sätt må bättre i både kropp och knopp!
Collections
View/
Date
2022-02-23Author
Hossein Pour, Denise
Keywords
gestational diabetes mellitus, GDM, glucose metabolism, risk, prevention, exercise, WHO, training, resistance, endurance, health, fitness
Language
eng