Båtförmåner och skatterättsliga principer

Abstract

I HFD 2011 ref. 55 1 och II etablerades att skatterättsliga båtförmåner skulle beskattas för den skattskyldiges rätt att disponera över båten. Dispositionsrätten betraktades därför som den skattepliktiga förmånen. Följande uppsats problematiserar detta rättsläge genom att granska dess efterlevnad till legalitetsprincipen, proportionalitetsprincipen, förutsebarhetskravet, neutralitetsprincipen och likabehandlingsprincipen. Genom att därutöver jämföra dispositionsrättsbeskattningen med en alternativ beskattning för nyttjandet av båtförmånen (här kallat nyttjandebeskattning) undersöker uppsatsen också vilket alternativ som är mest principfast.

Det första kapitlet ger en introduktion till ämnet och den analytiska metoden medan det andra ger en bakgrund till de valda skatterättsliga principerna samt inkomstbegreppets och förmånsbeskattningens historia. Därefter anläggs en rättsdogmatisk undersökning av rättsläget för förmånsbeskattningen generellt och båtförmåner specifikt i kapitel 3. I det fjärde kapitlet granskas sedan dispositionsrättsbeskattningen för båtförmåner mot värderingarna i de valda skatterättsliga principerna samtidigt som den också kontrasteras mot nyttjandebeskattningen. Slutligen följer en kort analys och sammanfattning i kapitel 5.

Översiktligt landar uppsatsen i att dispositionsrättsbeskattningen är mindre proportionerlig än nyttjandebeskattningen men att den samtidigt är mer neutral. Även om det har funnits vissa förutsebarhetsproblem vid etableringen av praxis för dispositionsrättsbeskattningen anser författaren att de flesta av problemen avhjälpts av SKV:s administrativa praxis. Trots att det gällande rättsläget också förefaller träffa fåmansföretagare mer än vanliga anställda strider det inte mot likabehandlingsprincipen då de båda kategorierna av skattskyldiga inte är lika fall.

Slutligen kommer författaren också fram till att rättsläget förvisso inte strider mot legalitetsprincipen men att det ändå belyser en problematik mellan den vaga ordalydelsen i 11 kap 1 § IL och bestämdhetskravet. Författaren menar därför att en ändring av lagens ordalydelse bör övervägas i syfte att undvika att en viktig konstitutionell princip blir underminerad.