Förslag om begränsning av avdrag för underskott - en undersökning av förslagets systemenlighet, förutsebarhet och konstitutionella legitimitet

Abstract

Den 3 juni 2021 meddelade HFD att skatteflyktslagen inte hindrade ett underskottsbolag från att utnyttja sin rätt till underskottsavdrag efter en ägarförändring, trots att bolagets enda tillgång vid tidpunkten var en fordran på sitt moderbolag. Regeringen tolkade domen som ett kringgående av reglerna i 40 kap. inkomstskattelagen och lämnade kort därefter över en s.k. stoppskrivelse till riksdagen. I skrivelsen förklarades att ett lagförslag med syfte att förhindra att underskottsbolag blir föremål för handel var att vänta. Dagen efter presenterade Finansdepartementet en promemoria baserad på skrivelsen med titeln Begränsning av avdragsrätten för underskott från tidigare år (Fi2021/02354). I promemorian föreslås införandet av en särskild begränsningsregel som innebär att rätten att utnyttja underskott från tidigare år upphör, om det kan antas att underskotten med hänsyn till omständigheterna har utgjort det övervägande skälet till att ägarförändringen ägt rum. Att begränsningsregeln aviserades via en stoppskrivelse, tar sikte på vilka skäl som dikterat en ägarförändring och förses med en rättsföljd som innebär att avdragsrätten helt går förlorad väckte starka reaktioner hos remissinstanserna. I uppsatsen diskuteras mot bakgrund av detta om förslaget är systemenligt eller systemfrämmande, om det uppfyller rimliga krav på förutsebarhet och slutligen i vad mån användandet av stoppskrivelseinstitutet har skett i enlighet med sitt syfte.