Från svartvitt till färg men ännu inte riktigt en regnbåge - En semiotisk bildanalys av Disneys två versioner av Skönheten och Odjuret

Abstract

I vårt arbete har vi valt att göra en semiotisk analys för att undersöka stereotypa könsnormer samt hur de förändras i de två versionerna av Disneys saga Skönheten och Odjuret. Detta har vi gjort genom att titta på specifika karaktärer och scener samt jämfört de två versionerna emellan. Teorierna som har använts i texten är performativitet och den heterosexuella matrisen av Judith Butler som hon skriver om i bland annat sin bok Genustrubbel (2007) samt den manliga blicken av Laura Mulvey (1975) för att få djupare analyser. En av våra metoder i uppsatsen är intervjuer där informanterna fick, utifrån frågor, tolka scenen med sången om Gaston. Det vi har sett i våra analyser är att det har skett en utveckling, från filmen från 1991 till den från 2017, i hur könsstereotyper visas upp. Något man kunde se i analysen av intervjuerna var att det skilde sig beroende på hur insatta informanterna var i genusfrågor samt om de hade sett filmerna innan. Något annat som man kunde se var likheter mellan våra analyser och informanternas analyser i till exempel hur karaktären Gaston har blivit skapad utseendemässigt. Vi anser att den nyare versionen av filmen har gjort en utveckling ur ett feministiskt samt queert perspektiv. Vi har även reflekterat över att detta har att göra med hur samtiden har sett ut, alltså att filmerna speglar samhället.