”Det blir inte bättre, det blir bara mer” - Specialpedagogik i fritidshemmet.

Abstract

I vår studie har vi valt att fokusera på de elever som anses vara i svårigheter i fritidshemmet. Det är ett område där forskningen är begränsad och vårt syfte var således att bidra med specialpedagogisk kunskap till det fritidspedagogiska fältet. För att skapa förståelse för hur pedagoger ser på och arbetar med elever i svårigheter har en kvalitativ metod tillämpats i form av semistrukturerade intervjuer. De semistrukturerade intervjuerna tillåter såväl öppna frågor som följdfrågor. Det skapade förutsättningar för oss att komma närmare den förståelse vi sökte. Den producerade empirin består av transkriberingar från intervjuer med elva pedagoger från fem olika skolor. Studiens empiri har bearbetats utifrån en tematisk analys och med hjälp av vår socialkonstruktivistiska utgångspunkt. Pedagogernas syn- och arbetssätt har analyserats utifrån en specialpedagogisk dikotomi där uttrycken förståtts som antingen relationella eller kategoriska. De identifierade temana; bristande självkontroll, diagnosfokus, omgivande miljö och förutsättningar, undvikande pedagogik, struktur i verksamheten, relationsbygge samt mindre sammanhang visar att arbetet med elever i svårigheter i fritidshemmet till stora delar utgörs av kompensatoriska insatser. Bland pedagogerna finns en förståelse över att det pedagogiska sammanhanget skapar både hinder och möjligheter för arbetet med elever i svårigheter men på grund av stora barngrupper och bristande förutsättningar är de förebyggande insatserna begränsade.