Visa enkel post

dc.date.accessioned2022-04-14T11:50:47Z
dc.date.available2022-04-14T11:50:47Z
dc.date.issued2021
dc.identifier.urihttps://hdl.handle.net/2077/71361
dc.language.isosween_US
dc.subjectMetallkonsten_US
dc.subjectInstallationen_US
dc.subjectRumsligheten_US
dc.subjectNaturmaterialen_US
dc.subjectGrankottaren_US
dc.subjectSmideen_US
dc.titleMarkkontakt 1, Markkontakt 2en_US
dc.type.svepartistic work
dc.contributor.creatorSöderberg, Lina
art.typeOfWorkFysiska artefakteren_US
art.relation.publishedInUtställningshallen Ocean plan 3, Not guite, Fengersforsen_US
art.description.projectSom metallkonstnär är jag intresserad av järnets egenskaper och människans förmåga till perception. Att se det som finns emellan, och fylla i det som saknas. Jag är omgiven av ett böljande skogslandskap som har stor inverkan på vad jag gör. I skogen samlar jag på mönster, samband, kottar och löv. Jag arbetar ofta med att sammanföra naturmaterial och stål. Jag söker efter en slags formel, där stålet är både underordnat naturmaterialet och faktiskt bestämmer vilken form naturmaterialet ska anta. Det måste bli ett möte mellan det organiska och stålet där bådas egenskaper kommer till sin rätt. Jag gick länge och funderade på grankottar. De ligger överallt i skogen, man är så van vid dem att man knappt lägger märke till dem. Ändå är de väldigt vackra och avancerade objekt, frökapslar som det tar skogen flera år att bryta ned. Ett utmärkt material för att bygga någonting i ett rum! Jag frågar mig vad som är kottens egenskaper, dess vilja och väsen? En sak hade jag lagt märke till och det är hur kotten ändrar form när man har tagit den från den blöta skogsmarken och haft den ett tag på sitt skrivbord: hur den torkar och öppnar sig, blir bred och spretig. Efter rätt många försök där kottarna har spenderat ganska mycket tid i en låda på vinden så börjar något ta form i huvudet. Stålet blir till grenar, eller kanske är det en cellkärna, ett fönster, en scen för grankottar. I denna metallstruktur kan man fördela blöta grankottar som sen fastnar väldigt stadigt när de torkat. Så hårt att man kan hänga strukturen i taket och kottarna sitter kvar där de sitter.en_US
art.description.summaryMarkkontakt 1 och 2 är två fritt hängande objekt där jag arbetat med smide och naturmaterial från skogen. Jag har samlat blöta grankottar och smitt och svetsat en struktur att fästa dem i. När jag lockas av ett vilt växande material letar jag efter dess väsen och försöker hitta dess mönster i mig själv. När kottarna torkar så öppnar de sig, expanderar och spänner på så vis fast i konstruktionen av egen kraft. De sitter sedan mycket hårt. Smidet är behandlat med linolja.en_US
art.relation.urihttps://www.notquite.se/utstallning/ar-noll/ www.linasoderberg.seen_US


Filer under denna titel

Thumbnail
Thumbnail
Thumbnail

Dokumentet tillhör följande samling(ar)

Visa enkel post