Trauma. Hur pedagoger i förskolan förstår och möter barn med trauma

Abstract

Vår studie riktar sig mot att undersöka om förskollärare har en strategi som kan stödja barn som utsätts för trauma, om så är fallet, vilken typ av strategi är det och vilken kunskap har de? Syftet med studien är också att genom intervjuer se och förstå hur förskollärare möter barn med traumatiska upplevelser och hur olika strategier påverkar barnen. Denna studie lyfter även sex vuxnas tidigare erfarenheter med trauma i förskolan och hur de önskar att förskoleverksamheten ska fortsätta bemöta barn med trauma. I den här studien har vi två perspektiv där det ena bygger på fyra pedagogers sätt att arbeta med barn som har upplevt trauma och det andra är vuxna som har upplevt trauma när de var i förskoleåldern. Dessutom hur de hanterades av förskollärare och vad de nu önskar att förskollärare ska ha i åtanke vid hanteringen av barn med trauma. I detta arbete använde vi strukturerade intervjuer med frågor formulerade med avsikt att få ett brett perspektiv på förskollärarnas erfarenheter i verksamheten. Vår teoretiska inställning är fenomenografisk teori. De centrala begreppen i vår undersökning är trauma, empati, krispedagogik och lågaffektivt bemötande. Dessa begrepp valdes för att de ger förståelse i vad trauma är och hur man bäst kan agera i bemötandet med barn som upplevt trauma. Studiens slutsats landar på att alla barn ska bemötas efter sina behov då de alla är olika. Även att pedagoger bör vara medvetna om hur mycket de påverkar barn, då detta kan hjälpa barnet långt in i vuxenlivet genom visad nyfikenhet kring vad barn erfar och inte hastigt bedöma barnets beteenden. Sista punkten som lyfts i slutsatsen är att pedagoger bör tänka nyanserat och tala öppnare med barn kring tabubelagda ämnen som sjukdom, död och hur barn kan skydda sig mot sexuella övergrepp.