Sjuksköterskans motverkan av självstigmatisering bland personer med schizofreni

Abstract

Bakgrund: Schizofreni är en allvarlig psykiatrisk folksjukdom som årligen drabbar 1500–2000 personer i Sverige. Specifika orsaksfaktorer har ännu inte identifierats, men genetisk sårbarhet och miljöfaktorer påverkar risken att insjukna. Sjukdomen karaktäriseras av en bristande verklighetsuppfattning och nedsatt kognitiv förmåga. Utöver samhällets fördomar om tillståndet förekommer ofta en hög grad av självstigmatisering hos personerna, vilket bidrar till en lägre självkänsla och tilltro till den egna förmågan. För att minska självstigmatisering hos dessa personer är det viktigt att arbeta efter modeller, som RACT, där delat beslutsfattande definierar omvårdnaden. Syfte: Undersöka hur sjuksköterskan kan möta personer med schizofreni för att minska självstigmatisering. Metod: Allmän litteraturöversikt med tio vetenskapliga artiklar samt evidensbaserad litteratur inom ämnesfältet. Resultat: För att minska självstigmatisering är det viktigt att alliansen mellan sjuksköterskor och personer med schizofreni är tillitsfull och jämlik med förutsättningar för delaktighet, utvecklande av hanteringsstrategier samt hopp om framtiden som leder till empowerment. Dessutom är kompetensutveckling där sjuksköterskan informerar om självstigmatisering samt har tillräcklig kunskap om sjukdomen och medvetandegör inneboende fördomar för att inte påverka sin människosyn viktigt för att möjliggöra god omvårdnad med minskande självstigmatisering. Slutsats: Sjuksköterskor bör medvetandegöra sina åsikter samt utveckla sin kompetens kring självstigmatisering vid schizofreni för att främja mötet med personer med schizofreni och erbjuda god vård. Sjuksköterskor bör i praktiken stärka positiva aspekter hos personer som lider av självstigmatisering, informera och utforska specifikt anpassade