BRAIN-COMPUTER INTERFACE OCH DESS ANVÄNDNING INOM STROKEREHABILITERING

Abstract

Bakgrund Stroke är ett samlingsnamn för kärlsjukdomar i hjärnan som medför akuta neurologiska symptom. Vad som är gemensamt för alla personer som drabbas av stroke är att de bör läggas in på sjukhus på en strokeenhet. På strokenheten arbetar personalen multidiciplinärt och arbetsterapi är en del i behandlingen. Brain-Computer Interface (BCI) är en ny teknik inom strokerehabiliteringsområdet som påvisat god effekt att möjliggöra kommunikation mellan hjärnsignaler och datorer. Det finns ett kunskapsgap gällande en översikt av BCI som intervention med ett arbetsterapeutiskt perspektiv. Syfte Syftet var att utifrån befintlig kunskap undersöka effekten av Brain-Computer Interface inom strokerehabilitering för att utforska användbarhet inom arbetsterapi. Metod En systematisk litteraturöversikt har utförts med kvantitativ ansats med utgångspunkt från Rosén. Sex studier av RCT-design som ansågs svara till syftet valdes ut. En kvalitetsgranskning utfördes enligt SBU:s mall för bedömning av randomiserade studier, samt evidensgraderades enligt GRADE. Resultat Evidensgraderingen visade att de inkluderade studier hade låg (++) samt mycket låg (+) evidensstyrka. Sammanfattningsvis hade BCI-interventionerna som använts i studierna delvis positiv effekt för motorisk samt neurologisk funktion, aktiviteter i dagliga livet, anatomiska mått, upplevd smärta och spasticitet. Arbetsterapeutens insats i interventionerna skiljde sig åt mellan studierna. Slutsats BCI som intervention inom strokerehabilitering pekar på en viss positiv effekt i flera utfallsmått, enbart en minoritet av studierna visa signifikant skillnad mellan experimentgrupp och kontrollgrupp. Ytterligare forskning behövs inom ämnet för att stärka evidens och klargöra användningsområdet för arbetsterapeuter.