Tvångsomhändertagande av barn med anledning av föräldrars konflikt

Abstract

En vårdnadstvist inleds i allmän domstol då föräldrar inte kommer överens om sina gemensamma barn på egen hand. Huvudregeln i svensk rätt är att den förälder som kan främja en nära och god kontakt mellan barnet och den andra föräldern ska tilldelas vårdnaden/boendet i en vårdnadstvist i allmän domstol. Undantaget till huvudregeln är barnets behov av kontinuitet och stabilitet. Det har inneburit att föräldrar som bedriver umgängessabotage, begår brottet egenmäktighet med barn eller på annat sätt avskärmar den andra föräldern från barnet tilldelas vårdnaden/boendet med grund i barnets behov av kontinuitet och stabilitet. Den här typen av ageranden är enligt forskning och experter skadligt för barn. Många barn far väldigt illa av föräldrars konflikt. 6 kap FB syftar bland annat till att skydda dessa barn från att fara illa, men misslyckas. Allmän domstol blir många gånger bakbundna i dessa mål. Arbetet utreder vilken roll tvångsvårdsinstitutet genom regleringen i LVU, som syftar till att skydda alla barn som far illa, har i sammanhanget. Tvångsvårdsinstitutet är dock inte problemfritt, utan studier visar att det föreligger stora risker för barn vid tvångsomhändertaganden. Även dessa barn riskerar att fara illa. Arbetet utgörs av två delundersökningar varav den första redogör för intervjuer med praktiker samt forskning, studier och expertuttalanden. Den andra delundersökningen är en rättsdogmatisk undersökning. Tillsammans kommer delundersökningarna fram till att tvångsvårdsinstitutet kan fungera som ett verktyg i tvisten mellan barnen, men att det ställer stora krav tvångsvårdsinstitutet.