ARBETSTERAPEUTENS ERFARENHETER AV ATT GENOMFÖRA INTERVENTIONER VID UNDERSTÖDD HEMGÅNG EFTER STROKE.

Abstract

Bakgrund Varje år drabbas ungefär 25.000 personer i Sverige av stroke, 60% av dessa personer är i behov av rehabilitering. För personer som drabbas av mild till måttlig stroke ges rekommendationen att dessa ska erbjudas tidig utskrivning från sjukhus och rehabilitering i hemmiljö med stöttning av ett stroketeam. Arbetsterapeutens uppgift i teamet är att främja personens aktivitetsförmåga samt möjliggöra delaktighet i värdefulla aktiviteter för personen. Syfte Studiens syfte var att undersöka arbetsterapeutens erfarenheter av att genomföra interventioner vid understödd hemgång efter stroke. Metod Studien baserades på en kvalitativ metod med induktiv ansats. Sex arbetsterapeuter som arbetar med understödd hemgång intervjuades genom en semistrukturerad intervjuguide, vilket utgjorde datainsamlingen. Analysen är gjord utifrån kvalitativ innehållsanalys. Resultat Analysen resulterade i ett tema: Arbete i hemmiljön är höjden av arbetsterapi, med tre huvudkategorier och sex tillhörande underkategorier som beskrev erfarenheter av att arbeta med arbetsterapeutiska interventioner vid understödd hemgång. Huvudkategorierna som framkom var Terapeutisk relation i hemmiljön, Närståendes roll vid arbete i understödd hemgång och Val av intervention. Slutsats Studien pekar på att arbetsterapeuten upplever att interventioner genom understödd hemgång i hemmiljön främjar det arbetsterapeutiska tänket. Arbetsterapeuten behöver ta flera olika faktorer i beaktning när de arbetar i personens hemmiljö, vilka presenteras i studien. Arbetsterapeutens interventioner genom denna rehabiliteringsform upplevs vara till nytta för både personen som erhåller rehabilitering och arbetsterapeuten.