Vikten av inskrivningsvikt, viktuppgång under graviditet samt relaterade hälsoeffekter - för mamma och barn. En kartläggande journal- och registerstudie

Abstract

Bakgrund: Den ökande förekomsten av fetma över hela världen har fått WHO att fastställa fetma som ett av de viktigaste hoten mot världshälsan. Även i Sverige har en ökning av övervikt och fetma skett. Fetma och övervikt inför en graviditet är associerat med en ökad risk för komplikationer i samband med graviditeten och förlossningen. Kvinnans inskrivningsvikt och viktuppgång under graviditet har betydelse för graviditetens förlopp och således även kvinnans och barnets framtida hälsa. Kunskap om gravida kvinnors BMI och viktuppgång under graviditeten, takten för viktuppgång samt dess samband med den totala viktuppgången kan utgöra redskap för det preventiva arbetet för att optimera viktuppgången under graviditeten med mamman och barnets framtida hälsa i sikte. Syfte: Kartlägga viktuppgången under graviditet beroende på BMI-kategori, samt undersöka och beskriva takten på viktuppgången. Ovanstående faktorers betydelse för mamman och barnets hälsa studeras. Material och metod: Data från medicinska födelseregistret (MFR) samt data från mikrofilmade journaler gällande enkelbördiga förstföderskor år 2000 på ett sjukhus i Västragötalandsregionen insamlades, sammanställdes och bearbetades statistiskt. De mikrofilmade journalerna utgjorde en källa för att följa viktuppgången per vecka. Resultat: 25% av kvinnorna i studien var överviktiga. 7,5% av dem var obesa. Medelviktuppgången var 14,7 kilo ± (0,15). 25% av kvinnorna hade viktuppgångar över 17 kg. Ett linjärt samband mellan medelviktuppgången till och med andra trimestern och den totala viktuppgången under graviditeten (p<0,001) samt barnets födelsevikt (p<0,001). Kvinnor med höga viktuppgångar (25 resp 20 kilo) hade en signifikant högre medelviktuppgång till och med andra trimestern än övriga kvinnor (p<0,001). Konklusion: Kvinnorna i studien var sammanfattningsvis till stor del överviktiga vid inskrivningen och höga viktuppgångar var vanligt förekommande i samtliga BMI-kategorier. En hög viktuppgång under andra trimestern medförde ökad risk för hög total viktuppgång samt ökad risk att föda ett barn med hög födelsevikt. Primärvården i Sverige bör ge kvinnor tillräcklig rådgivning för att kontrollera viktuppgången under graviditet. Information om sambandet mellan takten för viktuppgång och den totala viktuppgången, samt barnets födelsevikt kan utgöra ett redskap för att kunna identifiera kvinnor som riskerar att gå upp för mycket i vikt under graviditeten.