DEN DEMOKRATISKA ARKITEKTUREN? En kvalitativ studie om medborgarinflytande över arkitektur och gestaltning i kommunal stadsplanering

Abstract

Syfte: Syftet med den förevarande studien är att kritisk granska vilket reellt inflytande medborgare har i arkitektur- och gestaltningsfrågor inom kommunal stadsplanering. Teori: I huvuddrag grundas studiens teoretiska ramverk på tre centrala demokratiteorier, begreppet teknokrati, rationell- och kommunikativ planeringsteori samt Arnsteins deltagarstege och SKR:s delaktighetstrappa. En kunskapsöversikt finns också för att rama in tidigare empiri och knyta an till det teoretiska ramverket. Metod: Studiens metod består av semistrukturella informantintervjuer med elva kommunala planerare från elva olika kommuner i Västsverige. Resultat: Studiens resultat visar att medborgarnas inflytande över utformningen av det fysiska rummet är kraftigt begränsad. En för studien intressant upptäckt är att arkitektur- och gestaltningsfrågor är ett område som tenderar att vara svårare att påverka som medborgare än många andra dimensioner inom den kommunala stadsplaneringen. Kommunernas användning av medborgardialog framstår som en chimär då det inte ger medborgare någon reell möjlighet att påverka beslutsfattningen, särskilt inte i arkitektur- och gestaltningsfrågor. Studien konstaterar även, likt tidigare forskning, att de dialoger som förs inom ramen för den lagstadgade planeringsprocessen enligt plan- och bygglagen ger en dålig hävstång för medborgarinflytande. De kommunala planerarnas roll som mellanlänk mellan den representativa demokratin och medborgardeltagandets olika former kan utifrån studiens resultat ifrågasättas. Stadsplaneringen är i vissa avseenden fortsatt präglad av ett rationellt planeringsideal, men omslagen och paketerad i kommunikativa ideal om medborgardeltagande.