“Det kommer bara bli teori” - En kvalitativ studie om gymnasieelevers upplevelser om idrott och hälsa på distans

Abstract

När covid-19 pandemin kom till Sverige behövde skolorna ställa om till distansundervisning. Men hur undervisar man i ett praktiskt ämne på distans? Syftet med denna studie var att beskriva gymnasieelevers upplevelser om idrott och hälsa på distans. Med hjälp av en kvalitativ metod har intervjuer genomförts för att förstå och tolka fenomenet distansundervisning i ämnet idrott och hälsa. Med hjälp av tidigare forskning, fenomenologi och hermeneutik har ett resultat och en slutsats kunnat göras. Delar som behandlas i studien är gymnasieelevers upplevelser om den fysisk aktiviteten, hur digitala verktyg har använts och fungerat i undervisningen samt vilka fördelar respektive nackdelar gymnasieelever har upplevt med att ha idrott och hälsa på distans. Jämförelsen mellan den tidigare forskningen och resultatet visar sig delvis överensstämma. Tidigare forskning visar bland annat att den fysiska aktiviteten minskade under distansundervisningen. De intervjuade gymnasieeleverna upplevde däremot inte att den fysiska aktiviteten minskade, utan att den blev annorlunda. Forskningen visade även att gymnasieelevers välbefinnande och sociala gemenskap minskade under distansundervisningen. Vilket de intervjuade gymnasieeleverna i studien bekräftar. Framförallt ansåg gymnasieeleverna att det var mer utmanande med distansundervisning under hösten och vintern. Slutsatser som kan dras är att idrott och hälsa undervisningen individualiserades under distansundervisningen. Vissa elever mådde bra av att ha distansstudier medan andra elever tyckte det var mer utmanande. Samtliga elever föredrar att ha idrott och hälsa undervisningen på plats. Det ska vara en valmöjlighet och inte ett tvång att läsa ämnet idrott och hälsa på distans.