Don`t be girlie men. Om maskulinitet ­ normer, praktiker och reproduktion

Abstract

Problem och bakgrund Uppdelningar i manligt/omanligt styr och begränsar beteende och hjälper till att upprätthålla en patriarkal ordning. Djupare insikt i hur normer för maskulint/manligt reproduceras kan synliggöra upprätthållandet av begränsningar och vara behjälpligt i att öka jämställdheten.

Syfte Mitt syfte är tudelat och avser att utifrån teorier om maskulinitet problematisera och diskutera dels själva begreppet maskulinitet och dels hur (re)producerande av normer för maskulinitet i skolåldern går till. Jag söker uppfylla mitt syfte med ett omfattande begreppsutredande teoriavsnitt och genom att i en litteraturstudie syntetisera och analysera ett material utifrån fem frågeställningar.

Frågeställningar - Vad måste unga killar positionera sig till och vilka normer för manlighet är synliga? - Hur går positionering gentemot en maskulin identitet till? - Hur behandlas överträdelser mot de normer för "rätt" manligt beteende som finns? - Vad är "manligt" respektive "omanligt"? - Gentemot vem eller vilka grupper är man fri respektive ofri att definiera en maskulin identitet?

Metod och material Arbetet har karaktären av en litteraturstudie och syntetiserar och tematiserar ett material bestående av sex artiklar och avhandlingar på området enligt givna frågeställningar.

Resultat samt betydelser för läraryrket I arbetet framkommer viktiga praktiker för unga män som positionerar sig gentemot en hegemonisk maskulinitet, och inordnar sig i en hierarki baserat på sådana ideal. Deut övar en utbredd reflexivitet och disciplin av jaget, av andra och av dem som "Andras", det vill säga underordnas eller marginaliseras. En maskulin identitet presenteras ofta i termer av negationer, där det är enklare att definiera vad man inte är än vad som faktiskt ingår i ett "normalt" identitetsprojekt. Praktiker av och utryck för homofobi, heterosexism och i viss utsträckning rasism och heteronormativitet interagerar och upprätthåller en hegemonisk maskulinitet, som i sin tur samtidigt bygger på och reproducerar en patriarkal ordning. Nostalgiska eller stereotypa maskulina/manliga ideal används för disciplinering av den egna och andras maskulinitet. Jag visar att positionering och begränsningar är gemensamma projekt, mellan "företrädare" för en hegemonisk maskulinitet, dess anhängare, marginaliserade och underordnade maskuliniteter, sexualiteter och kön. Det är inte starka ledare som upprätthåller en reproducerande ordning av roller utan en mängd praktiker som interagerar. Man hjälps åt att positionera andra och sig själv samtidigt som och man positioneras av andra. Det innebär att det är praktikerna i sig framför enstaka individer som måste förändras för att nå effektiva förändringar av negativa strukturer. Olika situationer avgör i högre grad vad som är acceptabelt än vad en enhetlig norm gör, och lärare måste kunna se vilka normer som gäller i den miljö dennes elever befinner sig i. Om man vill motverka sådana strukturer och hierarkier som begränsar elevers identitetsprojekt samt en mer generell patriarkal ordning i skolan bör man som lärare arbeta med frågor som rör bland annat heterosexism och homofobi. Sådana praktiker har inte bara konsekvenser för situationen för homosexuella eller förhållandet mellan heterosexuella och HBT-personer, utan för alla som ordnas hierarkiskt av sådant disciplinerande. Arbetet ämnar visa på vikten av att förändra inte bara könsmönster utan också medvetenheten om hierarkiska ordningar av maskuliniteter, som också har stora konsekvenser för ordningen mellan könen.