Om naturen, världsalltet eller tingens natur? Om svenska översättningar av Lucretius De rerum natura

Abstract

Denna uppsats kartlägger de svenska översättningar som gjorts av Lucretius De rerum natura. Syftet är att undersöka vilka strategier de olika översättarna använt sig av, och hur dessa påverkat överföringen av texten från latin till svenska, både med avseende på lexikalt, syntaktiskt, formmässigt och poetiskt innehåll. Med denna undersökning som grund diskuteras sedan vad som bevaras och vad som går förlorat genom de olika strategierna och i de olika översättningarna. Undersökningen använder sig av olika metoder och teoretiska ramverk. Hundra verser ur originalverket och översättningarna närläses. Läsningen har varit vägledd av frågeställningar hämtade ur Wasdins Teaching Catullus in Translation (2020). Det görs även en läsning med avsikt att se hur väl översättarna förmedlar den epikureiska filosofi som Lucretius lägger fram i texten. Samtliga undersökningar görs med stöd i för syftet relevant sekundärlitteratur. Undersökningarna visar att olika översättningsstrategier använts, med sina egna för- och nackdelar. Prioriterar man att den översatta texten skall innehålla poetiska uttryck och en tekniskt skicklig metrik lyckas man å ena sidan att skapa imponerande poesi, men däremot blir det svårare att förmedla det filosofiska innehållet, och de stilskiften som utmärker Lucretius text. Prioriterar man å andra sidan att vara texttrogen och tydlig utan att ta hänsyn till meter alls, blir det lättare att korrekt återge Lucretius ord och tankar, men den poetiska formen (som också visar sig vara meningsbärande) och kraften går förlorad. Ingvar Björkeson visar sig ha valt en strategi som tar hänsyn både till såväl meter, innehåll och poetiskt uttryck. Han väljar ibland att frångå texten, men när det görs är det oftast för att förstärka Lucretius poetiska effekter eller förtydliga det filosofiska innehållet.